Stig-Björn Ljunggrens krönika

Stig-Björn Ljunggren har en krönika i dagens BT, där han beskriver 6-timmars arbetsdag som humbug och vänsterpartiet som utopister.

Hans enda poäng som hänger ihop är ju att arbetslivet ser annorlunda ut;

För det andra är det inte speciellt klokt att mäta arbete i antalet timmar. Så kanske var fallet när arbetet dominerades av traditionella industrijobb där människor i princip var kopplade till maskinerna. Ett tillverkningsindustriellt samhälle kan organiseras efter militära principer, men det är mycket svårare med ett kunskapssamhälle.

Ja, och även om man gillar att arbeta mycket och har en hög arbetskapacitet, varför är 6 timmars normalarbetstid fel? Det finns fortfarande möjligheter att få ut övertid, man skulle då de facto få betalt för sin speciella kompetens. Och uppriktigt sagt, även om man är en alldeles i särklass briljant tänkare, hur väl fungerar tankemaskineriet efter en hel arbetsdag av exempelvis utredningsarbete eller analyser?

Men sedan blir det närmast komiskt;

Och om det argumentet inte biter på vänsterpartister har jag den slutgiltiga frågan till alla partiets utopister: Hur många timmar per dygn tror ni att Lenin jobbade? Just det. I stort sett hela tiden, med ett par–tre timmars sömn.

Allt detta kokar väl ändå ner till att arbetsmarknaden och livsvillkoren ser så olika ut för oss alla att det inte går att precisera önskad arbetstid på detta pekpinnesätt.

 

Om jag ska lägga mig på samma nivå; Om Lenin hade arbetat 6-timmarsdagar hade han kanske varit aningen fräschare i tankarna. Och nu handlar det ju knappast om heltidspolitikers villkor, de är i många avseenden privilegierade trots att de är under en rätt stor press i många avseenden. Jag skulle rekommendera Stig-Björn att dyka upp på ett större medlemsmöte för Kommunal, träffa en större församling elevassistenter, äldreomsorgsarbetare, städpersonal och kökspersonal. Framför att Statsvetaren och S-debattören Stig-Björn anser att de bör arbeta 12 timmar per dygn, eftersom Lenin gjorde det. Eller han kan träffa mina medlemmar, socialsekreterare och kuratorer och beskriva för dem att tre timmars sömn räckte för Lenin

Det blir så lätt haveri i tankarna när man transponerar sin egen tillvaro som ”tankearbetare” till att gälla arbetslivet i allmänhet. Det finns stora sektorer i arbetslivet som de facto hade varit mycket väl betjänta av kortad normalarbetstid.

Det är ett konstigt resonemang som förs, om jag skulle använda samma typ av underliga logik som krönikan på Stig-Björn och det samtida SAP; Palms och Brantings Socialdemokratiska Arbetareparti hade ingalunda S-debattörer som argumenterade mot förbättrade arbetsförhållanden- och villkor (Vilket kortad normalarbetstid är) i den borgerliga pressen.

Och vad det gäller Lenins arbetstid kan den dra åt helvete.