Vänstern, socialdemokraterna och Europakten

Jag nåddes igår under pågående fullmäktigesammanträde att Socialdemokraterna har gjort upp med regeringen om kriterier för att acceptera Europakten. Det kom ungefär samtidigt som man föreslog Löfvén till ordförande för SAP.

Jag vet inte vad intentionen med att göra överenskommelser av det slaget är, men att påannonsera det i skuggan av den mycket större nyheten är ju en händelse som ser ut som en tanke.

Ska jag vara uppriktig, så är det ett misstag att ens beträda den vägen, att ansluta sig till europakten, vi kommer kraftigt beskära våra möjligheter att bedriva en självständig ekonomisk politik, och vi kommer definitivt tvingas till nedskärningar, nästan per automatik, när vissa givna ekonomiska förhållanden uppstår. Sen kan man låtsas, om man så vill, att Sverige är ett så inflytelserikt land att vi kan göra som vi vill i alla fall, men det fungerar inte så, och Sveriges trackrecord är ju att vi är ett av de mest lydiga och kuvade länderna i EU. om Socialdemokraterna tror att vi kan diktera villkor bedrar de sig nog rätt grovt.

Det är dessutom rakt emot folkomröstningen om EMU-anslutning, därtill tror jag inte folket sedan dess och framför allt i det senaste har blivit mer europositiva. Folk kan vara besvärliga på det sättet när de är anfrätta av sunt förnuft.

Personligen är jag glad att vi är tydliga i frågan, vi ska inte ansluta oss till nedskärningspakten. Vi ska ha vårat ekonomiska handlingsutrymme för att kunna bedriva en vettig och ansvarsfull ekonomisk politik; Stimulera när det bromsar, satsa när det behövs och utan EU-taktpinnar.

Läs även Jonas Sjöstedt om saken