Som av en slump

För er som läst min blogg ett tag har ni ju noterat att jag skrivit en del om bemanningsföretag och arbetsrätt. Det har sin bakgrund i att jag kom ut på arbetsmarknaden i de sista svallvågorna av nittiotalskrisen och mitt första jobb faktiskt var för en bemanningsfirma. På den tiden, som ändå är relativt nära i tid var det skyhög ungdomsarbetslöshet, vi var mängder som gick i olika underliga motiverande projekt på arbetsförmedlingen och många av oss hade ytterst tillfälliga påhugg, i bästa fall. Och vi kvalade aldrig in i A-kassan. På den tiden började de komma, bemanningsfirmorna, men jag kan tänka mig tillbaka till tiden innan det, för Sverige fanns även då;

En gång i tiden hade vi en a-kassa där det stora flertalet arbetare var anslutna, ja även de som hade aningen mer flyktiga jobb eller säsongsbetonade jobb, det fanns en trygghet vad det gäller inkomst. Som av en slump kunde då heller företagen inte ha hur osäkra villkor som helst, eller säga upp förtroendemän eller skyddsombud. Vidare slumpade det sig så att det på den tiden fanns ett förbud mot privat arbetsförmedling och av en händelse tycktes företagen ta ansvar för sin personal, både vad det gäller lön, anställningsförhållanden och trygghet i stort, men även vad det gäller arbetsmiljön, i varje fall i större utsträckning än nu.

Av någon outgrundlig anledning hade vi på den tiden inte lika stora klyftor och vi hade anständiga löneökningar. Det verkar också som att tiden innan dess präglades av en relativt låg arbetslöshet, hur det nu kan komma sig då det inte verkar ha funnits entreprenörer eller privata vårdalternativ. Som av en händelse förekom det inte i lika hög utsträckning att privata vårdbolag vanvårdade medborgare för att utverka marginaler att sända till skatteparadis på kanalöar.

Men på den tiden verkar ju det slumpa sig så att riksbanken i större utsträckning hade politisk styrning, ja alltså, den styrs ju politiskt nu också, men numera är det modernt inflationsbekämpande med jämviktsarbetslöshet som gäller. Och om jag inte missminner mig var vi ju inte med i EU, som sträckte upp oss när vi bedrev självständig ekonomisk politik och brukade finanspolitiska stimulanser. Men det är klart, på den tiden verkar man inte ha sjösatt stora skattesänkningar, som av en händelse verkar pengarna i större utsträckning ha gått till att ha folk i arbete.

Går vi ännu längre tillbaka hittar vi såna där underliga påhitt som att ta ut produktivitetsökningar i form av förkortad arbetstid. Arbetslivet måste ju ha varit så enormt mycket mer intensivt och stressigt då på den tiden det begav sig.

Det är inte klokt så mycket slump det finns i vår närtida historia, eller?

 

Förbön för ekonomin

Intressant. Texas guvernör tillämpar förbön för att försöka räta upp ekonomin. Kan vi få in en ekonom här som förklarar sambandet mellan BNP och antalet folk som ber? Kanske kan bön påverka arbetslösheten, var i Laffer-kurvan petar vi in variabeln bön?

Inget som inte finns här också, varför inte en strategisk företagsbön?

I Sävsjö i Småland enades de kristna församlingarna för en tid sedan om att ”be strategiskt” för etablering av en stor fraktterminal, som skulle rädda åtskilliga jobb i kommunen.
I söndags kunde man hålla tacksägelsebön i kyrkorna. Infrastrukturministern invigde den stora fraktterminalen i Stockaryd i månadsskiftet.
Skratta inte åt den berättelsen. Håna den inte, Säg inte, lite surt, att det inte finns ett samband.
Tvärtom kanske Humanisterna och andra kommer att häpna när ”strategisk bön” börjar bygga både nya fabriker och nya järnvägar i landet.
Siewert Öholm

 

Kanske skulle det gänget be mindre för företagen, och mer för järnvägen i sig. Vintern kommer, med allt vad det innebär. Eller så kan man bedriva en politik för att uppnå det man vill istället för att lita till högre makter, men jag kanske är gammaldags.

Kvartalsekonomins orimlighet

Det kan väl inte undgå någon att i svallvågorna efter skuldtaket lyftes i USA, och antagligen delvis till följd av eurozonens ekonomiska bräcklighet small det till ordentligt och börsen rasade. Det hela beskrivs närmare på DN.se

Det var nionde dagen i rad med fallande kurser och sedan i måndags har värden på 600 miljarder gått upp i rök.

Har då egentliga värden för 600 miljarder gått upp i rök? Meningen tjänar väl för att illustrera att börsen och spekulationen inte i egentlig mening har någon direkt relation till de värden som existerar i den verkliga världen. Precis som Nyklassisk ekonomi inte säger något om en ekonomi som består av människor.

Samtidigt som den får reella konsekvenser i det att det spär på marknadens irrationella beteenden. Om börsen inte säger något om hur företag egentligen går, utan är ett hysteribenäget självspelande piano,  då är det ju all anledning att kritisera det systemet. Tragikomiskt

Kika även på Aftonbladet

 

 

Debatt: Vem tjänar på arbetsmarknaden?

Vi har de senaste åren sett hur vi gått från en modell med acceptabelt utbyggda arbetsmarknadsutbildningar och en rimlig ekonomisk försäkring i händelse av arbetslöshet, till ett system i huvudsak inriktat på disciplinering av arbetslösa, där ersättningarnas nedtrappning utgör straffsanktion för de som inte söker arbeten (Som ibland inte finns, och som den sökande ibland ej är kvalificerad för).

Utgångspunkten för detta system är att det är arbetskraftsutbudet (De arbetslösa) som inte anstränger sig tillräckligt (Underförstått: De är lata), när det i egentlig mening rör sig om externa faktorer, de saknar utbildningen som krävs eller är helt enkelt inte lämpade för de specifika arbeten som finns tillgängligt. Genom att ekonomiskt straffa de sökande, genom “motivationsprogram” och genom att en del coachföretag jobbar på de sökande snarare än mot arbetsmarknaden får det konsekvensen att arbetslösheten, som är ett strukturellt och samhälleligt problem, individualiseras. Det är således den enskilda sökande som gör fel, söker för lite, är oanställbar, när det i själva verket saknas ett väl utbyggt system för omskolning och vidareutbildning. Och i slutändan hamnar de sökande i FAS3 och blir parkerade på ett företag för att generera pengar till det företaget samtidigt som de själva erhåller allt mindre ersättning.

Jag måste medge, det är ett listigt system som i många moment medger stora vinster för de företag som är involverade om det är det man är ute efter, men i slutändan är det inte ett ett humant system. Det är inte ett system som i det långa loppet syftar mot full sysselsättning, eller ens låter de arbetslösa behålla ett minimum av människovärde. Därför behöver det göras om.

Fredrich Legnemark (V)