Förnyelse – Vart ska vänstern?

Det har diskuterats en del om huruvida vänstern är i behov av förnyelse, extrakongresser, rotation i ledarskapet, delat ledarskap och en del andra förslag i den riktningen. Dels har mina partivänner Jonas Sjöstedt och Jens Holm presenterat lite åsikter i den riktningen. Men dels flög det förbi ett uttalande av en bekant på Facebook;

Alla snackar om sossarna men när ska V förnyas – det undrar jag. Och varför ska dessa eg omaka partier fortsätta som partners in crime? Och hur ska FP och de andra göra för att komma ur Moderaternas skugga? Fältet ligger fortsatt öppet för populister.

Det ger ju upphov till en rad frågeställningar från mitt håll, notera väl, detta är bara spånande;

Politiken

Min ståndpunkt är att merparten av vår politik håller, det visar undersökningar som gjorts i sakfrågorna, men av någon anledning är tendensen att man inte röstar utifrån de ställningstagandena i val. Om det beror på att vi dragits med i skattediskussioner där vi får förklara att vi inte tänker höja skatten (För att andra partier i samarbetet tycker det är viktigt), eller om det beror på att får förklara att vi visst inte tänker höja arbetsavgivaravgifterna för unga så att de är i paritet med alla andra anställdas (Trots att det enligt min bedömning är ett mycket svagare stimulus att sänka avgifter/skatter, än att investera på allvar). Det är ingen kritik mot vår egen ekonomiska politik, den är prima som den är, men kanske finns det en allmän uppfattning om att vi gärna säljer bort saker?

Presentationen

Alltså, i stort sett allt material är glättigt och glatt och har ett positivt budskap. Herregud vad noga man har varit med att ha en positiv och saklig agenda. Därför blir man extra dyster (Men inte överraskad) när borgarna gör ner den med osakliga och negativa kommentarer. Minns Hägglunds och Olofssons kommentarer om att regera med kommunister. Detta om ett parti som vill ha billigare kollektivtrafik, schyssta arbetsvillkor och inga vinster i vården. Är det någon poäng med att försöka vara konstruktiv och debattera sak, när hårdast och ovettigast vinner?

Organisationen

Finns det detaljer i hur vi organiserar oss som motverkar våra syften? Alltså; Gör hur vår organisation ser ut det lättare eller svårare att driva vår politik. Välkomnar partiet som system utomstående, idéer utifrån och interaktion med andra rörelser omkring oss? Hur sprids goda idéer? Hur snabbt kan någon gå från sympatisör till aktivist? Kanske måste det till nya grepp?

Ta en titt i Boråsvänsterns valstuga

Mitt första videoinlägg :) Ber om ursäkt för den amatörmässiga vinkeln. Har väl helt enkelt inte videofilmat så mycket med den mobilen, men man lär sig något nytt varje dag. Som t.ex, filma inte upp i näsan, och flacka inte med kameran som en idiot.

Så börjar den slitsamma slutspurten

Valrörelsen börjar nu gå in i sin sista och mest intensiva fas, jag spenderar alltjämt kvällar med att designa material, rätta till hemsidan och valsidan och samtidigt med ett öga följa valrapporteringen. Det senaste verkar vara att moderaterna nu inte nöjer sig med att kalla sig nya arbetarpartiet, utan nu försöker framställa sig som det enda arbetarpartiet. Det är underligt, jag känner ett par moderater, och man får väl konstatera att utöver ett fåtal småföretagare är det inte direkt vad jag skulle beskriva som knegartyper, ser man dessutom till de som utgör topparna på listorna är det heller inte där man hittar några större mängder arbetare i gängse mening. Men Schlingmann verkar ha börjat bygga en helt egen begreppsvärld.

Bevakningen av valet blir allt ytligare, ett fåtal sakfrågor diskuteras, men det är mycket om partiernas valaffischer, för inte så lång tid sedan var det huruvida partierna hade sex appeal eller inte.

Jag kommer, eventuellt, i mån av tid (Och eventuella andra begränsningar) under en kort tid videoblogga lite, dels eftersom jag inte kommer sitta framför datorn i lugn och ro, och dels för att det kan vara kul för eftervärlden att se insidan på en valrörelse i ett litet parti, med sparsmakade resurser, men med ett glödande politiskt engagemang. Se det som en miniatyrdokusåpa (Apropå ytlighet).

Detta med reservationen att jag kan tröttna när som helst, eller känna att det blir för skabbigt, och då lägger jag av.

KD: ”Jag tycker att det är rimligt att de försämringar som vi har genomfört för löntagarna på ett antal områden kan kompenseras genom sänkt skatt.”

Undertecknad slölyssnade på P1 på vägen från pizzerian till hemmet efter dagens arbete, och genom det vanliga bakgrundssurret som radion vanligen utgör när jag är ute och kör hör jag Göran Hägglund förklara att  ”Jag tycker att det är rimligt att de försämringar som vi har genomfört för löntagarna på ett antal områden kan kompenseras genom sänkt skatt.” Jag studsar till och bestämmer mig för att lyssna igenom ekot hemma i godan ro, för att se att jag hört rätt. Det anmärkningsvärda är inte att KD vill skapa arbete för folk med funktionshinder (Vilket de inte kommer lyckas med, se på bensinskatten och fastighetsskatten) eller att man vill slänga på ytterligare vårdgarantivarianter eller vårdnadsbidrag. Det som förvånar mig är hur ärlig och öppen mannen är med att man sabbat för arbetarna och att man nu i valtider vill försöka presentera en kompensation för detta. Smaka på det ord för ord transkriberade citatet:

”Jag tycker att det är rimligt att de försämringar som vi har genomfört för löntagarna på ett antal områden kan kompenseras genom sänkt skatt.”

Det utgör ju en albatross om man som moderaterna vill hävda att man inte har försämrat något för löntagarna, så brakar polarn åstad och förklarar att det har man visst gjort, men lugn bara, efter september kommer kompensationen.

Och för den som själv vill lyssna på programmet återfinns det här, ni finner citatet vid cirka 03.14, det är alltså dagens kvart-i-fem-eko.