Det har diskuterats en del om huruvida vänstern är i behov av förnyelse, extrakongresser, rotation i ledarskapet, delat ledarskap och en del andra förslag i den riktningen. Dels har mina partivänner Jonas Sjöstedt och Jens Holm presenterat lite åsikter i den riktningen. Men dels flög det förbi ett uttalande av en bekant på Facebook;
Alla snackar om sossarna men när ska V förnyas – det undrar jag. Och varför ska dessa eg omaka partier fortsätta som partners in crime? Och hur ska FP och de andra göra för att komma ur Moderaternas skugga? Fältet ligger fortsatt öppet för populister.
Det ger ju upphov till en rad frågeställningar från mitt håll, notera väl, detta är bara spånande;
Politiken
Min ståndpunkt är att merparten av vår politik håller, det visar undersökningar som gjorts i sakfrågorna, men av någon anledning är tendensen att man inte röstar utifrån de ställningstagandena i val. Om det beror på att vi dragits med i skattediskussioner där vi får förklara att vi inte tänker höja skatten (För att andra partier i samarbetet tycker det är viktigt), eller om det beror på att får förklara att vi visst inte tänker höja arbetsavgivaravgifterna för unga så att de är i paritet med alla andra anställdas (Trots att det enligt min bedömning är ett mycket svagare stimulus att sänka avgifter/skatter, än att investera på allvar). Det är ingen kritik mot vår egen ekonomiska politik, den är prima som den är, men kanske finns det en allmän uppfattning om att vi gärna säljer bort saker?
Presentationen
Alltså, i stort sett allt material är glättigt och glatt och har ett positivt budskap. Herregud vad noga man har varit med att ha en positiv och saklig agenda. Därför blir man extra dyster (Men inte överraskad) när borgarna gör ner den med osakliga och negativa kommentarer. Minns Hägglunds och Olofssons kommentarer om att regera med kommunister. Detta om ett parti som vill ha billigare kollektivtrafik, schyssta arbetsvillkor och inga vinster i vården. Är det någon poäng med att försöka vara konstruktiv och debattera sak, när hårdast och ovettigast vinner?
Organisationen
Finns det detaljer i hur vi organiserar oss som motverkar våra syften? Alltså; Gör hur vår organisation ser ut det lättare eller svårare att driva vår politik. Välkomnar partiet som system utomstående, idéer utifrån och interaktion med andra rörelser omkring oss? Hur sprids goda idéer? Hur snabbt kan någon gå från sympatisör till aktivist? Kanske måste det till nya grepp?