Category Archives: Rikspolitik

En epok går i graven – Lars ohly

Posted on by

Det är inte utan att det känns lite underligt. Om det är några människor som är skyldiga till att jag en gång i tiden gick med i partiet och engagerade mig, så är det i kronologisk ordning; Tobias Johansson (Numera S), Lennart Andreasson och slutligen Lasse.

Vid tiden detta inträffade var jag vice ordförande i en HTF-klubb på ett call center, det var ganska strävsamt arbete och många hårda förhandlingar. Detta plus då att jobbet i sig var slitsamt, hundratals telefonsamtal om dagen. Man var rätt trött på tingens tillstånd. Emellan samtalen växlade jag och några arbetskamrater tankar, även så på rasterna. Mitt fackliga stretande gjorde att jag verkligen fick insikt i hur begränsat inflytande man har som arbetare, och ur den insikten kom idéer och tankar.

Så kom Euro-omröstningen, jag var inte ansluten till någon organisation eller liknande, men pratade oavbrutet om det, och nu så här i backspegeln kan jag väl konstatera att jag var på rätt sida. Jag satte även igång att ringa runt och smsa folk och påminna dem om att rösta. Så kom dagen D, beskedet; Vi hade röstat nej. Först eufori, sen tomhet, vad kan jag nu strida för, vad ska jag lägga engagemanget på?

Tobias, som vid den tiden var medlem i Vänsterpartiet rekommenderade mig att ta kontakt med Lennart, för att prata lite partipolitik, jag följde rekommendationen. Och efter att ha pratat med Lennart, besökt ett partimöte, läst igenom partiets partiprogram (Ja, så pass nördig är jag) och mycket på grund av att Lasse var partiledare (Ja, partiledaren kan påverka om man finner ett parti intressant eller trist) så gick jag med, och har varit med sedan dess.

Det var en turbulent tid, initialt förstod jag inte vad hela gruffet om Vägval vänster handlade om, medger jag. Jag var nog rätt bländad, och kände att jag hade mycket att läsa på och sätta mig in i innan jag med självförtroende kunde känna mig kvalificerad att bidra. Men tiden gick, partistyrelsen och Lasse höll ihop partiet, under årens lopp fick vi nya medlemmar.

Jag har full förståelse för att Lasse väljer att inte ställa upp till omval; Dels har han bitvis jagats rätt hårt av pressen, och dels kanske han är intresserad av att testa annat, och dels kanske vi alla behöver rotera då och då för att inte stelna där vi är. Inga uppdrag är ju för evigt.

Men med det sagt; Stort tack Lasse, du har bidragit till att lura in mig i politiken, det är ett beroende som jag aldrig kommer ta mig ur. Utan dig, Lennart och Tobbe hade jag nog nöjt mig med att knyta näven i fickan. Nu har jag möjlighet att rätta till hela världen, bit för bit, protokollsanteckningar, manifestationer, torgmöten, debatter, artiklar och ett jäkla underbart slit.

Ni har mycket på era samveten! ;)

 

 

Länkar: ab123 ex12 dn12 svd12 sr svt1 gp

Bloggar: Kjellberg, ARAR, Röda Malmö, Gusart, Jinge, Moberg, Fagerlund, Högberg, Svensson, Ida Legnemark

A Very british coup – Reflektioner

Posted on by

Det har varit en härlig sommar, i merpart. Inte så solig som man skulle kunna önska alla gånger, men godtagbart vädermässigt. Det sköna har varit att jag fått tillfälle att återhämta mig.

 

Som brukligt är i familjen Legnemark brukar vi kolla på filmer och tv-serier på kvällen, när det blivit för svalt för att tillbringa tiden ute. En av de de miniserier som gjort mest intryck på mig är A very british coup.

 

Serien beskriver ett Storbritannien där ett radikalt (Ja, riktigt radikalt) Labour får makten i ett val och tar sig för att försöka genomföra sina vallöften och sin politik; Arbetarinflytande i industri och produktion, nedrustning av kärnvapenarsenalen, stopp för alla amerikanska militärinstallationer på brittisk mark. m.fl.

Detta mot en bakgrund att Labour i storbritannien under det tidiga åttiotalet hade en del kraftigt radikala strömningar. Bl.a Tony Benn, som wikipedia beskriver som följer;

 

Benn’s philosophy consisted of a form of syndicalism, economic planning, greater democracy in the structures of the Labour Party and observance of Party conference decisions by the Party leadership;[32] he was vilified in the right-wing press, and his enemies implied that a Benn-led Labour Government would implement a type of East European socialism.[33]Conversely, Benn was overwhelmingly popular with Labour activists. A survey of delegates at the Labour Conference of 1978 found that by large margins they supported both Benn for the leadership and many Bennite policies.[34]

He publicly supported Sinn Féin and the unification of Ireland, although in 2005 he suggested to Sinn Féin leaders that Sinn Féin abandon its long-standing policy of not taking seats at Westminster. Sinn Féin argue that to do so would recognise Britain’s claim over Northern Ireland, and the Sinn Féin constitution prevents its elected members from taking their seats in any British-created institution.[35]

 

In a keynote speech to the Labour Party Conference of 1980, shortly before the resignation of party leader James Callaghan and election of Michael Foot as successor, Benn outlined what he envisaged the next Labour Government would do. ”Within days”, a Labour Government would grant powers to nationalise industries, control capital and implement industrial democracy; ”within weeks”, all powers from Brussels would be returned to Westminster and then they would abolish the House of Lords by creating one thousand peers and then abolishing the peerage. Benn received tumultuous applause from the audience.

För att återgå till tv-serien; Givetvis lägger reaktionen i överväxeln när partiledaren Harry Perkins vinner valet. Efter intensiv smutskastning, manipulation av högerpressen och säkerhetstjänstens intrigerande ser det i slutändan relativt mörkt ut. När det sedan visar sig att han ridit ut stormen och fortfarande har folkets stöd ser säkerhetstjänsten (Osäker på om det är MI5) inget annat val än att iscensätta en statskupp. Serien slutar med att det tonar ut, en radio i bakgrunden beskriver det ”parlamentariskt oklara läget” som föranlett extraordinära åtgärder. Kameran panorerar förbi kängan av en soldat och helikoptrar hörs.

Nu är det ju givetvis en dramatisering och som sådan bör man ju ta den med en nypa salt. Men ändå, man kan inte låta bli att känna att det finns viss bäring, här och nu. Hur kommer det sig att säkerhetspolisen förefaller ha bra kontroll över vänstergrupper, djurrättsaktivister men samtidigt blir så handfallna att de svamlar när det visar sig vara högerextremister som agerar (För se vad jag menar, dra er till minnes hur SÄPO och terroristexperter resonerade innan det blev uppenbart att Utöya utförts av en högerextrem inhemsk terrorist).

Med risk för att låta lite konspirationsteoretisk; Det är ju rätt många år sedan en radikal politik fördes i Sverige, i syfte att verkligen omfördela resurser, i verkligt syfte att bli i akt och mening neutrala i freds såväl som krigstid. Och det var väl rätt länge sedan det gjordes lagstiftningsmässiga framsteg vad det gäller ökat inflytande på arbetsplatsen?

Om man kollar på hur vår grundlag ser ut, kan man ju konstatera att det skulle rymmas en skapligt progressiv politik utan att man för den sakens skull stiftar lagar som bryter mot den.  Men så har vi ju givetvis EU och de alla de direktiv som utfärdas där.

Frågan är; Kan man, beaktat mediaklimat, beaktat högerns enorma resurser, beaktat att all politik man bedriver kommer drivas genom domstolsväsendet och landa i EU-rätten, beaktat att varje organisation till vänster som får momentum säkerligen kommer bli föremål för intresse från säkerhetspolisen, beaktat allt detta och mer; Går det överhuvudtaget bedriva en radikalt annorlunda, och mer rättvis politik? Det är väl mer eller mindre en fråga som jag inte kan svara på just nu, men det hade varit intressant att se. Om vi hade kunnat svänga Sverige i riktig demokratiskt socialistisk riktning, eller om vi får en ”Väldigt Svensk kupp”. Hur skulle det hela förlöpa?

 

 

Kvartalsekonomins orimlighet

Posted on by

Det kan väl inte undgå någon att i svallvågorna efter skuldtaket lyftes i USA, och antagligen delvis till följd av eurozonens ekonomiska bräcklighet small det till ordentligt och börsen rasade. Det hela beskrivs närmare på DN.se

Det var nionde dagen i rad med fallande kurser och sedan i måndags har värden på 600 miljarder gått upp i rök.

Har då egentliga värden för 600 miljarder gått upp i rök? Meningen tjänar väl för att illustrera att börsen och spekulationen inte i egentlig mening har någon direkt relation till de värden som existerar i den verkliga världen. Precis som Nyklassisk ekonomi inte säger något om en ekonomi som består av människor.

Samtidigt som den får reella konsekvenser i det att det spär på marknadens irrationella beteenden. Om börsen inte säger något om hur företag egentligen går, utan är ett hysteribenäget självspelande piano,  då är det ju all anledning att kritisera det systemet. Tragikomiskt

Kika även på Aftonbladet

 

 

Petzäll igen

Posted on by

Nu förefaller William Petzäll ha hamnat i blåsväder igen, nu för obetalda taxikostnader, detta enligt BT. Å ena sidan är det ju något som relativt lätt hade kunnat rättas till, men å andra sidan verkar han ha duckat att göra rätt för sig. Jag kan på sätt och vis tycka lite synd om William, det känns som det blir så fel, gång efter annan. Båtfärden med därtillhörande sånger, lägenhetsstrul, strul med taxiresor, strul med resekostnader rent generellt. Tur att SD för honom att SD är så pass toleranta. Jag är rätt säker på att vilket annat parti som helst hade skickat hem personen ifråga.

Detta är ju inte det största problemet med SD, mina betänkligheter ligger ju främst på det ideologiska och politiska planet. Men det finns nog inget parti som är bättre på att hålla sina ”lovande politiker” om ryggen.

Kongress 2012 – Partiledarvalet

Posted on by

Nu har även Hans Linde tillkännagjort att han står till partiets förfogande inför valet till partiledare. Detta är utmärkt! Inte nog med att Hans i sig är en bra kandidat, jag välkomnar att vi får många kandidater som ställer upp. Det är ett klart bryt med arbetarörelsens gamla tradition att blåneka tills man i princip får uppdraget påtrugat. Vi behöver fler modiga personer som deklarerar att de ställer upp till olika uppdrag, och vi behöver en öppen valprocess där de redogör för vad de kan tillföra politiskt.  Nu behöver vi fler kvinnor som ställer upp och därtill mer presentationer av politisk inriktning.

 

Svar på Risenfors 3/8 – Rollspel och datorspel orsakar inte terrordåd

Posted on by
Stefan Risenfors beskriver i en debattartikel i BT 2011-08-03 hur han anser att datorspel och rollspel bidragit till att försätta Anders Behring Breivik i ett sinnestillstånd där han varit kapabel till att utföra de fruktansvärda dåd han utförde på Utöya och i Oslo. Jag anser detta vara fel och det gör jag av flera anledningar;

Korrelation är inte kausalitet. Att Anders Behring Breivik (Härefter förkortad ABB) spelade datorspel och eventuellt rollspel gör inte automatiskt att detta är orsaken. Han beskrev sig även som kristen, och om man ville göra billiga poänger skulle man med samma logik kunna hävda att det är orsaken. Om man gör på det viset missar man ju det som var unikt med ABB, för rollspelare/datorspelare och eventuellt kristna det finns det sannolikt gott om, kanske även i din församling och jag tror inte de utgör något hot. Nej, det som var unikt med ABB, var hatet mot muslimer och mot arbetarrörelsen. Det var ett politiskt terrordåd och inget annat.

För att kunna härleda dåden till dator- och rollspel krävs det belägg i form av forskning, och forskningen visar inte att sådana samband finns; Folkhälsoinstitutet har inte lyckats påvisa något samband mellan datorspel och aggressivitet. Samma sak med rollspel; Amerikanska studier har inte påvisat något samband mellan rollspel och psykisk instabilitet, man har överhuvudtaget inte kunnat påvisa någon större skillnad mellan rollspelare och kontrollgrupp mer än att rollspelare lägger mycket tid på sin hobby och därför lägger aningen mindre tid på andra hobbys.

Rollspel främjar snarare förmågan att sätta in sig i andra personers tankar och känslor, det som vi till vardags kallar för empati. Detta i sin tur är en egenskap som erfordras för att kunna förstå andra människor och främmande kulturer.

Rollspel och datorspel är enligt min uppfattning hobbys som vilka andra som helst. De ger glädje, frustration, gemenskap, debatter och diskussioner. Jag skulle kanske inte rekommenderar någon som lider av svår psykisk ohälsa att ständigt spela dator eller rollspel, då det kanske skulle ta fokus från bearbetandet av den egna ohälsan, men jag skulle heller inte rekommendera någon som ligger på gränsen till psykiskt sammanbrott att engagera sig för djupt i religiösa grubblerier; Det är beforskat och även om det i vissa fall hjälper, kan kan religionsutlösta skuldskänslor en utlösande faktor för djupare ohälsa (Huguelet, Mohr 2004). Fast inte heller det tror jag har någon bäring i sammanhanget. Faktum är att Anders Behring Breivik säkert har en rad saker gemensamt med oss alla, som alla är lika irrelevanta för att förklara det han gjort; Han var för en fri marknad, roade sig utomlands och försökte spela på börsen, allt detta lika irrelevant.

Med det sagt; Om vi räknar bort det som förefaller osannolikt är det som återstår, och som vi bör fokusera på som förklaring, högerextremism och ett djupt rotat hat mot arbetarrörelsen. Detta, och en samtid som inte varit rustad att möta det framväxande hatet.

Botemedlet torde vara engagemang, av olika slag. Att fler engagerar sig i de politiska förbund och föreningar som bemöter hatet. Även kyrkan har en roll i att sprida tolerans och medkänsla. föreningslivet i allmänhet (Och där inkluderar jag även rollspelsföreningar m.fl) har en stor och viktig roll i att främja ett bra demokratiskt offentligt samtal.

Fredrich Legnemark (V)

Heiti Ernits (MP)
Politiker tillika rollspelsentusiast.

Vidare tankar om utöya

Posted on by

Om man som jag, följer ett stort antal nyhetssidor, bloggar och sociala media märker man ganska snabbt ett antal tendenser vad det gäller hur man förklarar attentatet i Norge, varav ett par leder ordentligt fel;

Anders Behring Breivik är galen, ingen människa vid sina sinnes fulla bruk gör något sådant

Anders Behring Breivik kan mycket väl lida av psykisk ohälsa, det är relativt ovidkommande; Utifrån den teori och den världsbild han beskriver, som delas av många på nätet har han agerat oerhört målmedvetet och metodiskt. Om man som ABB anser att arbetarrörelsen är landsförrädare som smygislamiserar landet, att man befinner sig i krig osv, är det inte ett oväntat agerande.

Anders Behring Breivik är en extremist, alla extremister är lika illa, värna det öppna samhället 

Ovan är ett sammankok av ett antal liknande uttalanden. Ja, ABB är en extremist, han genomförde ett terrordåd (Och som sådant är det per definition ideologiskt). Men (och här kommer ett stort Men); Alla extremister är inte lika illa. Det är milsvid skillnad på folk som ABB, och folk som i det samhällsklimat som möjliggjorde ABB benämns extremister. Med det vill jag mena att i ett samhällsklimat, där kommentarsfälten, tidningarna och det offentliga debattutrymmet domineras av en diskurs som utgör bränsle för folk som ABB, är det ganska lätt att benämnas extremist om man exempelvis är mot krig, djurförsök, diskriminering och för kollektivavtal, en vettigare ekonomisk fördelning (Nationellt såväl som internationellt), en miljömässigt hållbar utveckling. Jämfört med de åsikter som förfäktas på Newsmill, DN Debatt, och flertalet tongivande sidor kan många av arbetarrörelsens värderingar betraktas som extrema. Är man för nattväktarstaten kan ju värnandet av ett någorlunda skyddsnät betraktas som far out.

Det var ett angrepp på det samhället i stort

Inte primärt. Den indirekta konsekvenserna är enorma för samhället i stort, många känner någon som råkat illa ut eller dödats. Men, det var ett angrepp på arbetarrörelsen i allmänhet, och socialdemokraterna i synnerhet. Beaktat att det var ett ideologiskt dåd, riktade sig ABB mot sin ideologiska motpol; Socialismen. Det var inte primärt ett angrepp på liberaler eller genuspedagoger, även om ABB givetvis föraktar dem också, det var riktat mot det som han uppfattade vara det största och mest tongivande partiet på vänsterkanten.

För mer läsning kring samma tema rekommenderar jag att ni läser Svensson, Mikael Andersson, Moberg, Annarkia, Sebastian, Ardin, Röda Malmö, Röda Berget,
Medialänkar: SVD1, 2, 3, 4,

Att ta debatten är inte att ta någon debatt alls

Posted on by

Då och då kommer uppmaningen, i olika sammanhang, att ta debatten. Med det menas att debattera invandring, oftast på SDs premisser. Eller låt mig rätta mig; Det innebär att låta sig skrikas på, överösas med svammel och angrepp, få bloggen full med rasistspam, samtidigt som man försöker hålla sig saklig. Det är att ”ta debatten”, och givetvis är det inget jag tänker syssla med, om jag kan undvika det.

När jag exempelvis debatterar med SD i KF, vilket sker, i det närmaste varje kommunfullmäktige, då finns det regler, som åtlyds (För det mesta), men i skydd av sin anonymitet förvandlas kommentarsfältsherrarna till veritabla bärsärkar som copy-pastar ens blogg full med skräp.

 

 

 

 

Men det finns fler anledningar till att inte ”ta debatten”;

1. Varför ska vi överhuvudtaget diskutera invandring, det är inte ett problem. Världsekonomin är ett problem av rang, miljöförstöringen är ett problem av dignitet, arbetslösheten (Framför allt bland unga) är monumental. Det saknas inte saker att diskutera, och svenska folket i allmänhet verkar enligt de statistiska undersökningar jag kollat på inte prioritera invandringsdebatt särskilt högt.

2. Varför ska jag diskutera med människor som inte vill diskutera? Inse, rasistdebattörerna är inte intresserade av att bryta åsikter mot varandra, väga argument eller resonera. De vill att jag ska hålla käft, snarast. Och så vill de att man ska känna sig hotad.

3. Varför ska jag diskutera med människor som anser sig vara i krig; Med mig, med staten och med arbetarrörelsen. Varför ska jag diskutera med någon som skulle vilja ställa oss under åtal för landsförräderi. Enligt Eurofascisterna håller vi ju på att göra om europa till ett muslimskt emirat. Hur bemöter man någon som har en sån världsbild. Kan de ens ta till sig att man är ateist och lika ointresserad av ett emirat som av en pursvensk kadaverkonservativ etniskt rensad stat? Kan man ta någon som helst debatt med någon som anser att vi borde avrättas? Och om ni tror jag skämtar ber jag er ta en titt på flashback eller politiskt inkorrekt.

Nej, debattera ner dem i det öppna,i fullmäktige, i regionfullmäktige, i riksdagen, där man kan se vem som står bakom åsikterna, men att tjafsa med nätrassar, det är lönlöst. Det är bara att moderera bort skiten.

 

Göran (KD) och socialbidraget

Posted on by

Kan du ju alltid komma med något gammalt, eller något som inte är ett förslag överhuvudtaget. KD försöker skaffa sig uppmärksamhet genom att föreslå ”förändringar” i försörjningsstödet (Socialbidrag).

Låt oss bryta ner deras förändringsidée. Vad är konkret förslaget?

– Vi vill räkna socialbidrag dag för dag, inte månadsvis. Det skulle underlätta.

Han fortsätter:

– Bidragssystemet ska vara som en trampolin till arbetsmarknaden.

Dilemmat är ju i sammanhanget att det redan är möjligt att ta kortare beslut, halvmånader, en vecka och t.o.m så kort som en dag (Ja det går att bevilja försörjningsstöd för en dag), kortare än så blir krångligt (Så om du vill bevilja någon t.ex 2 timmar socialbidrag tror jag nog inte att det håller rättsligt, men varför någon skulle vilja göra ett sånt merarbete kan jag ändå inte förstå). Att bevilja socialbidrag för kortare perioder än en månad är inte helt ovanligt när det gäller grupper som av olika anledningar har stora svårigheter att handskas med pengar, för att undvika att man skickar ut stora summor. Således kan man med lite enkla handgrepp göra det Göran vill reformera fram, troligtvis har detta alltid funkat.

Dessutom brukar man vid utbetalning fråga om det förväntas några inkomster och när i sådana fall de kommer, för att man sen ska bevilja försörjningsstöd fram till det exakta datum man blir självförsörande.

Riksnormen är för tillfället 3720kr/Mån (källa: Socialstyrelsen)

Så här räknar du: Riksnormen/antal dagar i månaden, eftersom det är 31 dagar i juli ger det vid handen att det blir 3720/31=120. Således är en dags socialbidrag 120 kr. Multiplicera med antalet dagar du beviljar för. Men varför det ska betraktas som en trampolin till arbetsmarknaden att få sin försörjning uppstyckad och bli behandlad som om problemet är att man har problem med att handskas med pengar ,snarare än att man har en riktigt rutten arbetsmarknad, med hög arbetslöshet och en total avsaknad av arbetsmarknadspolitik.

Trampolin till arbetsmarknaden – Highway to hell?

Läs artikeln, och kom gärna med lite synpunkter på den, det behöver den.

Vad behöver förändras, politiskt och organisatoriskt?

Posted on by

Partiledardiskussionen fortsätter, jag har dock lite andra funderingar, som jag bedömer vara viktigare; Om det är något med vår politik vi behöver utvärdera, innehållet, presentationen och hur vi tänker kring den. Vi behöver sannolikt även fundera kring hur vi är organiserade, om det är en optimalt sätt att arbeta 2011, om vi disponerar våra resurser optimalt, om vi hanterar information på ett vettigt sätt. Jag rekommenderar Jonas Wikströms artikel i sammanhanget. Nu är ju jag part i målet så att säga; Men om det är som så som Jonas beskriver att vi har gott om tjänstemän och akademiker och det är en betydande del av vår bas, hur utnyttjar vi det för att skapa en politik baserad på kunnande? Hur använder vi socionomerna för att formulera socialpolitik, hur använder vi lärarna för att formulera skolpolitik?

Som sagt, jag är part i målet, som lokal SACO-rådsordförande, men likväl; Om vi har gott om akademiker, då bör vi rimligen utnyttja den resursen, precis som alla andra resurser, för att åstadkomma politik grundad i erfarenhet.