Det förefaller vara lite uppgraderingar eller jobb och trixande på Youtube, så jag slängde helt sonika upp videon på Googlevideo, får se om det funkar.

Det hela tog inte slut med en knall eller ett gnyende, det bara helt plötsligt var över. Ett sista seminarium på metodkursen; ”Lycka till med uppsatsen.” Jag hann tycka om Göteborg, bli fullständigt apatisk visavi göteborg, för att sedan förknippa göteborg med allt träligt som pendlandet för med sig (Tappa sammanlagt 3 tim per dag, missa måltider, nackspärr av buss-sovande).

…för att nu när det hela är över faktiskt konstatera att det inte är Göteborgs fel att jag yrar omkring i pendlarkoma för det mesta, det är helt enkelt mina snurriga nattvanor i kombination med att jag är ruggigt dålig på att se till att jag håller sunda matvanor.

Ett tag funderade jag faktiskt på att plugga vidare, men det skiter jag i för tillfället, nånstans känner jag att det får finnas en gräns för vegeterandet, jag behöver en arbetsplats, arbetskamrater och jag vill vara mer i Borås, framför allt vill jag lägga mer idéell tid på en massa partigrejer. Så om jag vill plugga vidare så får det ske om nått år.

Nåväl, nog med I-landsgnället, ni boråsare som läser detta, ni kommer väl imorgon? Det känns som det är något viktigt vi manifesterar för….Om ni kommer ses vi där!

Tackar och bockar, tillåt mig svara; Jedermann sein eigner Fussball!

Om vädret tillåter, man vet aldrig, det är ju Borås

Det är rätt ofta man hamnar i diskussioner där någon slänger ur sig ”Du kan väl inte äta på Burger King/Mcdonalds”, ”Du ska väl inte köra bil”, ”Du ska väl inte shoppa kläder”, ”Är inte cigarrkonsumtion borgerligt?”,  du är ju socialist!

Folk har i allmänhet en rätt rolig uppfattning av vad man får, borde, tvingas göra för att vara socialist, precis som man anammat en fullständigt asketisk livsstil, givit ett fattigdoms- och kyskhetslöfte (Såvida man inte Mah-jongkopulerar lyssnandes till knutna nävar samtidigt som någon serverar rå pölsa och östtyska cigaretter) .

Det hela är mycket konstigt, först och främst eftersom socialismen är en ideologi som faktiskt tar avstamp i reella materiella förhållanden. I den utopi som man skulle önska sig skulle alla, oavsett bakgrund ha tillgång till schyssta kläder, hygglig mat (Med och utan onyttigheter, beroende på vad man önskar) och mer därtill…Man vill ju ha mer frihet, knappast mindre, men den största frihetsbegränsningen för folk i allmänhet är ju de ekonomiska ramarna.

Så, bli inte förvånad om en socialist faktiskt kan njuta av livet också, vi gillar det i allmänhet så pass mycket att vi vill ge alla möjligheten att göra det.

(Men visst, jag kan konstatera att jag inte äter på ställen där det är strul med kollektivavtal, så är det bara, jag föredrar att sprida mina magra penningar på ställen där personalen är garanterade att ha en schysst nivå)

Bakom den smått obegripliga titeln döljer sig ett antal fakta, bl.a att jag deltagit i vad som sannolikt lär vara ett av de sista seminarium som fanns schemalagda på socionomprogrammet, en viss lättnad, men även en begynnande separationsångest….Men när jag tänker på att slippa allt pendlande och att ständigt missa bussar, luncher, socialt umgänge, så känns det ändå som en lättnad.

Nils Ericssonterminalen då? Alltså, jag har reflekterat allt mer över den specifika byggnaden, jag tillbringar ändå enorma mängder tid där, väntandes på bussar, rusandes mot tåg när jag missat bussar, rusande mot bussar när jag missat tåg, och ätandes när jag missat hela skiten.

Det slog mig häromdagen att någon verkligen verkligen skulle göra sociologisk fältstudie där. På en dag har jag hunnit med att iakta gråtande medelålders damer, en missbrukare som gör upp affärer på hög volym över mobilen, oräkneliga emo-kids som går av och an och generellt är missförstådda (Skulle det vara något nytt? Ungdomar är alltid missförstådda, jag var missförstådd som ungdom, nu när jag är en månad från 30 kan jag konstatera att jag fortfarande känner mig som en tonåring i vissa avseenden), lämnat plats åt en pensionär, blivit påhoppad av mobilförsäljare, blivit tilldelad City, Metro och .SE, samt kasserat samtliga.

SE-terminalen är ett myller som får vissa att reagera, pälsklädda damer med resning tenderar att se indignerad ut när jag, ett antal afrikanska studenter och någon bärandes en kontrabas stressat väller fram genom terminalen. Det är roligt att iakta businesstyper som utan att tänka på sitt beteende rent fysiskt, går runt i en cirkel och gestikulerar samtidigt som de pratar i handsfree. Underhållande att lyssna på storfräsar-reklamfolk som står i burger king-kön och gör sig lustiga över någon företagare i gnosjö som inte greppar ”reklambranschen”.

När man sitter och småkikar över sin pocket på alla individer, känns det som att regeringen och arbetslinjen, piskan och tukten är långt borta, människor är inga Stachanoviter, folk yrar och det är ganska befriande att se.

”Min högra flank viker bakåt, min center sviktar, omöjligt att manövrera, situationen utmärkt, jag anfaller.” -Ferdinand Foch

Dagens Fredrich-åsikt:Jag kommer börja gilla EU, när en konstitution har klubbats och antagits som är kort, begriplig, håller sig till det väsentliga, i stort enbart fastställer folk och staters rättigheter och skyldigheter samt densamma debatterats på nationell, men även lokal nivå, i detalj. Vi ska inte, bör inte och kan inte acceptera att vi hamnar i ett rättsligt skymningsland för att vi inte kan uttyda centralbyråkraternas språk.

(JA, jag har läst den, förstått den och ogillat den, men jag är inte säker på att den blir en kioskvältare på pocketshop)

Vi syns där, det ska bli riktigt roligt att gå höra verksamhetsberättelsen, vi har ju varit aktiva.