Svar på Anna Svalander

Anna Svalander (FP) kommer med en inlaga i dagens BT, där bl.a undertecknad nämns. Hennes artikel återfinns här.

Nedan är mitt svar.

Demokrati förutsätter debatt

Så länge jag varit politiskt intresserad, och följt fullmäktiges debatter, först på avstånd via radio och sedermera genom mitt eget deltagande, har Anna Svalander (FP) haft synpunkter på fullmäktigedebatternas form. De har varit för långa, inläggen har varit för långa, det är dumt/jobbigt med maratondebatter, talartid bör införas. Och nu senast var det av ondo att beslut om kraftvärmeverket skulle tas mitt i natten (Hört under KF), och när det stod klart att det beslutet hänskjuts nästa sammanträde var även det fel.

 

Personligen anser jag att som kommunens högsta beslutande folkvalda församling har vi en plikt och ett ansvar att diskutera de frågor som är aktuella, och som faller inom ramen för ämnet. Och jag bedömer att den privatiserade omsorgen faller inom ramen för ämnet äldreomsorg, för som även du vet har vi privat omsorg finansierat av skattemedel i Borås. Ibland kan det vara välgörande att diskutera saker innan ett skarpt förslag ligger på bordet, allt detta är en del av det demokratiska samtalet som uppenbarligen går folkpartiet på nerverna.

 

Vad det gäller friskolor och privatvård beskrev jag, med önsvärd tydlighet att det är riskkapitalisterna som jag önskar utjagade, jag nämnde även att ingen skugga ska falla över personalen. Detta torde du hört, men kanske försvårade irritationen över fullmäktiges debattformer själva informationsupptaget. Under fullmäktiges gång återkom jag ett antal gånger till systemet med privata utförare, inte de enskilda utförarna, inte barnen, inte föräldrarna, utan systemet som låter enorma skol- och/eller omsorgskoncerner profitera på saker som rimligen inte borde få profiteras på, och dessutom i stor utsträckning genom olika grepp skatteplanera bort ansvaret att betala skatt i det land de profiterar på.

 

När jag ställde högst rimliga frågor om just det systemet blev det uppenbarligen för jobbigt för såväl moderater som sverigedemokrater, och nu tydligen också folkpartister. Som vänsterpartist är man ju relativt van vid att man i det demokratiska samtalet ofta bemöts med ovett, så även denna gången. Jag upplystes om att berlinmuren har fallit av Alfio Franco, (M), jag kallades för barnomsorgens Che Guevara av Krister Maconi, (SD) och en rad andra invektiv, allt detta för att jag har mage att ifrågasätta att riskkapitalister ska kunna göra förtjänst på våra äldre, våra barn och våra elever. Värt att notera i sammanhanget är att jag dessutom beskrev att jag faktiskt kan tänka mig friskolor, under förutsättning att de inte får ta ut vinst, att meddelarfriheten gäller, att vi får säga nej när de ekonomiskt sett har menlig inverkan på den kommunala skolan och att de har en pedagogik som vilar på vetenskaplig grund. Givet att de kraven uppfylls är de mindre skadliga

 

Jag har alltid uppfattat Folkpartiet som ett parti med idédrivna och bildade företrädare, en slags vänsterpartiets motsvarighet på högersidan, därför blir jag också ganska besviken när inte är är intresserade av att på ett seriöst sätt delta i det demokratiska samtalet, bryta idéer, och bemöta i sak. Men det ändrar inte mitt principiella ställningstagande; Jag sitter inte i kommunfullmäktige för att gå hem. Jag sitter inte där för att titta på när klubbslagen viner. Jag är vald för att företräda vänsterns idéer, så som de presenteras i våra handlingsprogram och i vårt partiprogram och det tänker jag göra så länge jag göra så länge jag har det förtroendet från väljarna.

 

Fredrich Legnemark (V)

Kommunfullmäktigeledamot.

 

 

Kommunfullmäktige – reflektioner

Så var årets budgetfullmäktige över. Vänstern har i vanlig ordning varit oerhört aktiv i debatten, både i talarstolen såväl som på twitter. Båda debatterna är tätt sammanknutna men har delvis olika karaktär. Twitter präglas helt klart av en mer lössläppt och ironisk stil. Många gånger övergick twitterdebatten till något som liknar en metadebatt, där olika talare recenserades i realtid, och där härskartekniker lyftes upp och åskådliggjordes. Twitterdebatten aktiverade även åhörare såväl som politiker i kringliggande kommuner.

Den vanliga debatten präglades av ideologi, och debatt om privatiseringar och privat vård och privata skolor. Delar av den var riktigt lysande, men rätt ofta föll den tillbaka på slitna klichéer. Där får jag väl konstatera att vissa moderaters repliker på mina inlägg inte var alltigenom strålande; Jag påpekade att det kan finnas områden i samhället som helt enkelt är för viktiga, där insyn och kontroll är för vitalt, för att det ska överlåtas till privata profiterande spekulanter. I min sinnevärld en helt rimlig problematisering. De svar jag fick var inte riktigt så djuplodande och välmotiverade. I merpart handlade det om att berlinmuren har fallit, och att ”Detta inte är Sovjetunionen!”. Sverigedemokraterna hakade på med att kalla mig för ”Barnomsorgens Che Guevara”.

Jag avslutade med ett relativt välförberett inlägg, jag hade på känn att jag skulle få höra en massa sovjetsnack;

”Kanske kommer jag om 60 år sitta jämte ett barnbarn, kanske en dotter till min dotter Alva. Kanske kommer hon ha ärvt något av morfars politiska intresse för politisk kuriosa och gamla protokoll och handlingar. Kanske kommer hon fråga mig: ”Morfar, är det som det står här, sant att du var med i budgetfullmäktige 2011?” Jag kommer då svara att, ja, det var jag.

Följdfrågan på det kommer då vara: ”Är det som det står här, att du frågade om det inte kan finnas vissa delar av samhället som är för viktiga för att få profitera på, för allvarsamma för att överlåta till marknaden, och att du därefter fick ta emot ovett av den samlade borgerligheten?”

Jag kommer då svara henne att, ja, precis så var det.

Jag kommer då få den högst berättigade frågan; ”Var de nyktra i fullmäktige på den tiden?”

För om man sätter saker i historiskt perspektiv, och ser till hur en del ideologier har omgärdats av fanatiskt troende, och man då inser att man har att göra med folk som har en högst irrationell djup tro att allt som finns är ämnat för handel och marknad, då låter det på det viset. Det är som att se på ett gammalt Star Trek-avsnitt där de landar på en planet där allt är skruvat på ett visst vis, eller stöter på ett rymdvarelsesamhälle där doktrinen är absolut. Klingoner gör sig gällande med krig och konflikt, och i Borås, här tror vi på marknaden, allt annat är hädande, sovjet och Berlinmuren.

Det är rätt anti-intellektuellt, och passar nog bättre i underhållnings-sciencefiction än i politik som handlar om ansvar för riktiga samhällen. Vore jag kapten på USS Enterprise, skulle jag skippa den där blå planeten där man handlar med allt, inklusive utbildning, människor, vård och krigsmaterial. Den verkar helt enkelt inte vara en civilisation mogen att ingå i ett större sammanhang.

Länk: BT

SD-politiker i Borås hoppar av

En lokal SD-politiker, Henrik Damberg har enligt BT och Radio Sju valt att hoppa av. BT beskriver att det är okänt om det har med den senaste tidens turbulens att göra. Det är väl en lågoddsare att det upplevs som pinsamt om man är med i ett parti och har bevekelsegrunden att förändra något och att det senare visar sig att partiet är en enda stor osämja, och att man kommunicerar medelst rättsprocesser och hostilitet. SD påpekar ofta att de är utsatta för förföljelse av externa extremister, så kan det kanske vara, men SDs interna liv verkar vara minst lika destruktivt och underligt.

Samtidigt verkar en av de sex anmälarna ha tagit tillbaka sin anmälan, enligt vad som framgår på en lokal Sverigedemokrats blogg;

”Grund till anmälan saknas !!!
I ett absurt bakrus och i en ångerfylld vardag har jag hittat rätt.
Jag har nu tagit del utav information som jag tidigare saknat angående denna fruktansvärda anklagelse som jag trodde på.
För att försäkra mig om detta ytterligare så har jag tagit hjälp utan en av Borås stads jurister som gett mig ännu mer insyn. Med dessa två yttersta viktiga faktorer, så fanns inget annat än att dra tillbaka den anmälan som riktades emot dessa två personer. Jag hoppas på att familj, bekanta, arbetskollegor samt övriga inser hur fel anklagelsen varit. Jag är så lättat att jag hann räta upp mina frågetecken som nu är ren klarhet och lättnad.”

Hade jag varit med i SD, vilket jag inte är, och aldrig kommer vara, hade jag nog dunstat innan det interna klimatet blir än osundare.

SD Borås strider vidare

Sedan gårdagens överraskande besked att SDs lokala styrelse polisanmäler Krister Maconi har tydligen ytterligare en polisanmälan inlämnats, denna gång mot Pontus Fritzon, i stort sett med samma motivation. BT rapporterar om det här. Även TV4 har kört ett inslag:
Pengabr%C3%A5k%20inom%20SD
De ska tydligen ha diskuterat det på ett styrelsemöte som även det rapporteras av BT;

Efter veckans turbulens med anmälningar och två läger i styrelsen låg det i luften att mötet inte skulle bli någon harmonisk sammankomst.
Det blev diskussion om dagordningen och om man skulle ta med en punkt om extra årsmöte. Längre än så kom man inte och mötet var över efter cirka 20 minuter.

 

Nyheter24 beskriver även det hela i en artikel;

Pengarna har enligt SD-ledamoten Dennis Fernholm, en av de få som stödjer SD-topparna och inte står bakom anmälan, betalats ut av Sverigedemokraternas kassör Isabella Demserius.

– Det stämmer inte. Vi är kristallklara på vår punkt och vill inte uttala oss i media, säger Isabella Demserius.

Vilket kommenteras av Dennis Fernholm;

– Det är inga ”rocket scientists” som är med i Sverigedemokraternas lokala styrelseförening i Borås. Några är kriminella och har skulder hos kronofogden vet jag. Det grundar sig på girighet och de är bara avundsjuka, säger Dennis Fernholm, till Nyheter24.

Nu är det väl polis och rättsväsende som avgör vad som händer härnäst, samtidigt som det verkar vara rätt rörigt internt, bristfällig interndemokrati kanske? Det skulle inte förvåna mig om ytterligare saker kommer fram. Sen lät det ju rätt besynnerligt att det finns kriminella människor i deras styrelse, har inte SD någon policy om det?

Även om det naturligtvis är roligt att Borås förekommer i riksmedia, är det inte riktigt detta man vill att Borås i allmänhet ska associeras med. Även om jag naturligtvis inte känner någon större sympati med Sverigedemokrater.

Det kanske är dags att vi börjar följa och återposta på #sdkris på twitter?

Vad händer i SD Borås?

När jag slår upp Borås Tidning på morgonen, för att genomföra min morgonrutin som inkluderar kaffe och muttrande över tingens tillstånd möts jag av ett dubbeluppslag om att SD Borås styrelse polisanmält Krister Maconi, artikeln finns på nätet.

Artikeln beskriver ekonomiska oegentligheter, bl.a ska Maconi ha lagt beslag på pengar avsedda för partiet. Nu har jag i egentlig mening ingen insyn i SD och kan inte uttala mig om hur gången varit, men man har väl vid tillfällen märkt att sämjan inte verkar vara alldeles lysande i deras KF-grupp. Kanske är detta anledningen. Mikael Hermansson analyserar här. De verkar minst sagt förtegna, enligt artikeln på SR. Det är ju lite egendomligt med ett parti som kommunicerar medelst polisanmälningar.

Det är minst sagt problematiskt för dem om det skulle visa sig finnas fog för anklagelserna, då SD ofta försöker projicera en bild av att politiken är korrupt, och de är det enda undantaget, vilket naturligtvis enbart är en populistisk grej som de kör med. Det, och det faktum att de torgför en politisk ”Hårda-tag-mot-brottsligheten”-linje.

Den som lever får se, det är väl kanske tur för Maconi att han har sitt säljarjobb så att han kan återbetala om det kommer till det. Det är bara synd om det har menlig inverkan på folks syn på politiker i stort, det drabbar ju oss alla.

Farväl Trandareds KDN

Efter en dag på fackexpeditionen led dagen mot sitt slut och jag begav mig mot avslutningsmiddagen för Trandareds KDN på Yxhammarsgården. Trandareds kommundel upphör ju att existera i och med den nya organisationen. Det kändes å ena sidan bra då jag suttit i nämnden cirka 6 år, om jag inte minns fel. Nämndsammanträdet var odramatsikt och bestod i merpart av rapporter och information, kan väl konstatera att det ekonomin inte ser lyande ut i min kära stadsdel, men det är ju en ny start vid årsskiftet. Jag träffade i detta sammanhang för sista gången mina nämndkamrater. Vissa träffar jag ju ändå på i andra sammanhang, på fackexpeditionen eller om jag samverkar med arbetsförmedlingen.

Fick frågan vad jag nu skulle göra i Borås Stad och mitt svar är att jag är nöjd med Kommunfullmäktige, jag representerar även vänstern i Regionfullmäktige,  regionens servicenämnd och sjukhusets styrelse, det får vara något måtta på hur många uppdrag man hamstrar, framför allt nu när vi börjar bli så många, det måste ju finnas lite intressanta uppdrag åt alla.

Det är inte utan att det känns lite vemodigt, men samtidigt finns ju även vissheten om att vi går in i något nytt och förhoppningsvis bättre.

Gärna integrationsdebatt, men först en rejäl bulle

Som jag nämnde tidigare missade Sverigedemokraterna hela integrationsdebatten, eller det lilla som var, tydligen fikade de. Å ena sidan kan man ju tycka att det är väl lätt hänt om man är ny i KF, man gör ett par tabbar, vem gör inte det?

Men å andra sidan är det på eget ansvar man går ifrån pågående session, det man inte debatterar mot eller för får man inte sagt något om. Jag gissar att; SD hade ett par relativt färdigskrivna inlägg som de hade tänkt pressa in någonstans i debatten, de var i egentlig mening inte intresserade av att diskutera eller lyssna in, utan man var beredd på monolog. När det sedan gick lite fortare än väntat var man inte beredd utan sumpade chansen.

Sedan försöker man i och för sig vidga en eller annan debatt till att den horribelt monstruösa mångkulturella jävelexperiment-apparaturen (Det är väl nästan på den nivån i de bombastiska beskrivningarna), men rent generellt infinner sig den sjunkande känslan av att man klantat sig, stort. Då kommer konspirationsteorierna;

Jag tycker det är uppseendeväckande att varken de rödgröna eller alliansen tog upp ämnet mer. Det tyder på att de inte ville diskutera.

Och vad är nyheten i detta? Saken är ju den att de borgerliga knappast vill tala om klassamhället (Det lär väl inte SD heller vilja för den sakens skull), jag vill ju knappast diskutera borgerlig valfrihet, folkpartiet lär väl knappast vilja diskutera att ta bort betygen. Den insikt ni behöver komma till är att varje parti själv ansvarar för att bevaka sina frågor och intressen, ingen annan kommer någonsin göra det åt er. Det ansvaret faller på alla ledamöter i de politiska församlingarna, man går ifrån på eget ansvar. Och missar man något är det också på eget ansvar, och man svarar inför väljarna.

Men å andra sidan, jag lär väl inte vara ledsnare över att slippa snacka integration med några som egentligen inte har något intresse av integration

SvT, SvD, Nyhetsverket, BT, NT, Expressen

Tack till valda delar av Borås borgerlighet

Så är nu debatten till ända och vi ska fortsätta försöka nöta fram bra verksamhet. Jag försökte hålla mig någorlunda saklig, men jag kan inte alltid hålla mig från att vara lite syrlig i debatterna. Om jag ska ge en eloge till folk som jag uppskattade i debatten från motståndarsidan får det väl vara följande personer som tarvar ett speciellt omnämnande;

Hans Gustavsson (KD) – För en mycket sympatisk och resonabel framställning. Jag instämmer i rätt mycket Hans nämner om missbruk och alkoholpolitik, men det centrala med hans inlagor var att de hade en mycket vänlig och lättsam framtoning.

Joakim Malmberg (FP) och Robin Nylen (M) – Jag bör väl nämna att mina åsikter inte överensstämmer med deras, i nio fall av tio. Men likväl tycker jag det är befriande med debattörer som för in ideologi i diskussionen, och de bägge debattörerna har en tendens att applicera sin kärnideologi  i de flesta frågor. Jag kan inte annat än respektera folk som diskuterar rakt och som bistår mig i att tydliggöra konfliktlinjerna.

Om en hastig fotosession

Vi var precis iväg på lunch på Alléterassen, i syfte att fylla på inför de kommande debatterna, några käcka ungdomar från SSU kikade förbi för att hälsa på oss.

Plötsligt dök Krister Maconi (SD) upp vid vårt bord och gav SSU och lite indirekt oss en uppsträckning. Ganska otippat och burdust. Det gällde tydligen att SSU hade fotograferat honom under måltiden, vilket man kanske kan ha synpunkter på. Så långt allt väl.

Strax efter det dyker ytterligare en Sverigedemokrat upp, är inte 100%, men jag tror att det var Dennis Fernholm och fotar Vänsterpartiets kaffedrickande under det att han frågar oss om vi tycker det är så roligt att bli fotade. Det roliga var att vi inte i egentlig mening hade med SSU – SD-grälet att göra.

..Sen tycker jag det var en lite dum fråga; Jag är ju av naturen lite fåfäng och jag är därtill politiker, självklart tycker jag det är roligt att bli fotad, jag är dessutom intresserad av fotografi rent allmänt.

Så, svaret torde bli, visst tycker jag det. Om ni Sverigedemokrater vill ha möjlighet till en längre session är det bara att höra av er, ombesörjer ni ersättning av förlorad arbetsinkomst kan jag stå och bli fotad i timmar, dock ställer jag inte upp på Kroki, någon måtta får det vara, jag vill reservera åsynen av det som skyls av min kostym till min fru, och eventuellt en dag, den som stuvar mig i en kista.

Sammanfattning av dagens debatt

Får väl konstatera att det var bra debatter idag, åtminstone inledningsvis. Budgetdebatter har en tendens att ändra karaktär allt eftersom tiden lider, så även i detta fallet. Det som inleddes med bra ideologiska inledningsanföranden var i slutet framme i detaljfrågor av varierande slag. Min frus inledningsanförande var strålande enligt min ringa mening. Själv debatterade jag kultur i två inlagor där jag hävdade kulturens betydelse (Ihop med utbildningens) för att möjliggöra att att människor oavsett socioekonomisk bakgrund växer till sin fulla potential. Kulturen kan få folk från enkla förhållanden, utan studievana att utveckla ett intresse som i förlängningen möjliggör en större medvetenhet.

Vad hände annars under budgetdebatten? Sverigedemokraterna missade, av någon anledning helt att delta i integrationsdebatten, jag tror de i merpart var och fikade. Det var mycket besynnerligt, men jag har inga invändningar om de väljer att avstå från att diskutera integration.

Vidare var det i perioder 26 grader varmt i fullmäktigesalen, vilket antagligen bidrog till att diskussionerna blev rätt dryga i slutet.

”När Ida Legnemark klev upp i talarstolen skrev maken: ”Ge järnet min kära, klass mot klass.”

Ida talar

Själv väntar jag på att tala

Läs ett referat i BT här