Jag vet inte vad intentionen med att göra överenskommelser av det slaget är, men att påannonsera det i skuggan av den mycket större nyheten är ju en händelse som ser ut som en tanke.

Ska jag vara uppriktig, så är det ett misstag att ens beträda den vägen, att ansluta sig till europakten, vi kommer kraftigt beskära våra möjligheter att bedriva en självständig ekonomisk politik, och vi kommer definitivt tvingas till nedskärningar, nästan per automatik, när vissa givna ekonomiska förhållanden uppstår. Sen kan man låtsas, om man så vill, att Sverige är ett så inflytelserikt land att vi kan göra som vi vill i alla fall, men det fungerar inte så, och Sveriges trackrecord är ju att vi är ett av de mest lydiga och kuvade länderna i EU. om Socialdemokraterna tror att vi kan diktera villkor bedrar de sig nog rätt grovt.

Det är dessutom rakt emot folkomröstningen om EMU-anslutning, därtill tror jag inte folket sedan dess och framför allt i det senaste har blivit mer europositiva. Folk kan vara besvärliga på det sättet när de är anfrätta av sunt förnuft.

Personligen är jag glad att vi är tydliga i frågan, vi ska inte ansluta oss till nedskärningspakten. Vi ska ha vårat ekonomiska handlingsutrymme för att kunna bedriva en vettig och ansvarsfull ekonomisk politik; Stimulera när det bromsar, satsa när det behövs och utan EU-taktpinnar.

Läs även Jonas Sjöstedt om saken

Men utifrån de diskussioner jag följer har jag inte sett någon försöka göra ursäkter för det som sker. Att förklara är nämligen inte att ursäkta eller rättfärdiga. Det måste väl ligga i vårt intresse att förstå varför något sker, för att man ska kunna göra något åt de egentliga problemen.

Som de flesta skeenden i världen finns det sociala och ekonomiska skäl. Penny Red beskriver det tydligt på sin blogg;

The people running Britain had absolutely no clue how desperate things had become. They thought that after thirty years of soaring inequality, in the middle of a recession, they could take away the last little things that gave people hope, the benefits, the jobs, the possibility of higher education, the support structures, and nothing would happen. They were wrong. And now my city is burning, and it will continue to burn until we stop the blanket condemnations and blind conjecture and try to understand just what has brought viral civil unrest to Britain.

 

Kan det hända i Sverige? Antagligen, om man driver arbetslinjen in i kaklet utan att för den sakens skull skapa några nya jobb eller utbildningsmöjligheter. Man kan bara pressa folk till en viss gräns innan de känner sig injagade i ett hörn. Om arbetsmarknadspolitiken och bostadspolitiken inte rycks upp och blir mer offensiv. Men jag hoppas mer än något annat att vi slipper.

Länkar: Svensson, Jinge, ab12 ex123 dn123 svd123 sr svt gp1

Som brukligt är i familjen Legnemark brukar vi kolla på filmer och tv-serier på kvällen, när det blivit för svalt för att tillbringa tiden ute. En av de de miniserier som gjort mest intryck på mig är A very british coup.

Serien beskriver ett Storbritannien där ett radikalt (Ja, riktigt radikalt) Labour får makten i ett val och tar sig för att försöka genomföra sina vallöften och sin politik; Arbetarinflytande i industri och produktion, nedrustning av kärnvapenarsenalen, stopp för alla amerikanska militärinstallationer på brittisk mark. m.fl.

Detta mot en bakgrund att Labour i storbritannien under det tidiga åttiotalet hade en del kraftigt radikala strömningar. Bl.a Tony Benn, som wikipedia beskriver som följer;

Benn’s philosophy consisted of a form of syndicalism, economic planning, greater democracy in the structures of the Labour Party and observance of Party conference decisions by the Party leadership;^[32] he was vilified in the right-wing press, and his enemies implied that a Benn-led Labour Government would implement a type of East European socialism.^[33]Conversely, Benn was overwhelmingly popular with Labour activists. A survey of delegates at the Labour Conference of 1978 found that by large margins they supported both Benn for the leadership and many Bennite policies.^[34]

He publicly supported Sinn Féin and the unification of Ireland, although in 2005 he suggested to Sinn Féin leaders that Sinn Féin abandon its long-standing policy of not taking seats at Westminster. Sinn Féin argue that to do so would recognise Britain’s claim over Northern Ireland, and the Sinn Féin constitution prevents its elected members from taking their seats in any British-created institution.^[35]

In a keynote speech to the Labour Party Conference of 1980, shortly before the resignation of party leader James Callaghan and election of Michael Foot as successor, Benn outlined what he envisaged the next Labour Government would do. ”Within days”, a Labour Government would grant powers to nationalise industries, control capital and implement industrial democracy; ”within weeks”, all powers from Brussels would be returned to Westminster and then they would abolish the House of Lords by creating one thousand peers and then abolishing the peerage. Benn received tumultuous applause from the audience.

För att återgå till tv-serien; Givetvis lägger reaktionen i överväxeln när partiledaren Harry Perkins vinner valet. Efter intensiv smutskastning, manipulation av högerpressen och säkerhetstjänstens intrigerande ser det i slutändan relativt mörkt ut. När det sedan visar sig att han ridit ut stormen och fortfarande har folkets stöd ser säkerhetstjänsten (Osäker på om det är MI5) inget annat val än att iscensätta en statskupp. Serien slutar med att det tonar ut, en radio i bakgrunden beskriver det ”parlamentariskt oklara läget” som föranlett extraordinära åtgärder. Kameran panorerar förbi kängan av en soldat och helikoptrar hörs.

Nu är det ju givetvis en dramatisering och som sådan bör man ju ta den med en nypa salt. Men ändå, man kan inte låta bli att känna att det finns viss bäring, här och nu. Hur kommer det sig att säkerhetspolisen förefaller ha bra kontroll över vänstergrupper, djurrättsaktivister men samtidigt blir så handfallna att de svamlar när det visar sig vara högerextremister som agerar (För se vad jag menar, dra er till minnes hur SÄPO och terroristexperter resonerade innan det blev uppenbart att Utöya utförts av en högerextrem inhemsk terrorist).

Med risk för att låta lite konspirationsteoretisk; Det är ju rätt många år sedan en radikal politik fördes i Sverige, i syfte att verkligen omfördela resurser, i verkligt syfte att bli i akt och mening neutrala i freds såväl som krigstid. Och det var väl rätt länge sedan det gjordes lagstiftningsmässiga framsteg vad det gäller ökat inflytande på arbetsplatsen?

Om man kollar på hur vår grundlag ser ut, kan man ju konstatera att det skulle rymmas en skapligt progressiv politik utan att man för den sakens skull stiftar lagar som bryter mot den.  Men så har vi ju givetvis EU och de alla de direktiv som utfärdas där.

Frågan är; Kan man, beaktat mediaklimat, beaktat högerns enorma resurser, beaktat att all politik man bedriver kommer drivas genom domstolsväsendet och landa i EU-rätten, beaktat att varje organisation till vänster som får momentum säkerligen kommer bli föremål för intresse från säkerhetspolisen, beaktat allt detta och mer; Går det överhuvudtaget bedriva en radikalt annorlunda, och mer rättvis politik? Det är väl mer eller mindre en fråga som jag inte kan svara på just nu, men det hade varit intressant att se. Om vi hade kunnat svänga Sverige i riktig demokratiskt socialistisk riktning, eller om vi får en ”Väldigt Svensk kupp”. Hur skulle det hela förlöpa?

Det var nionde dagen i rad med fallande kurser och sedan i måndags har värden på 600 miljarder gått upp i rök.

Har då egentliga värden för 600 miljarder gått upp i rök? Meningen tjänar väl för att illustrera att börsen och spekulationen inte i egentlig mening har någon direkt relation till de värden som existerar i den verkliga världen. Precis som Nyklassisk ekonomi inte säger något om en ekonomi som består av människor.

Samtidigt som den får reella konsekvenser i det att det spär på marknadens irrationella beteenden. Om börsen inte säger något om hur företag egentligen går, utan är ett hysteribenäget självspelande piano,  då är det ju all anledning att kritisera det systemet. Tragikomiskt

Kika även på Aftonbladet

Korrelation är inte kausalitet. Att Anders Behring Breivik (Härefter förkortad ABB) spelade datorspel och eventuellt rollspel gör inte automatiskt att detta är orsaken. Han beskrev sig även som kristen, och om man ville göra billiga poänger skulle man med samma logik kunna hävda att det är orsaken. Om man gör på det viset missar man ju det som var unikt med ABB, för rollspelare/datorspelare och eventuellt kristna det finns det sannolikt gott om, kanske även i din församling och jag tror inte de utgör något hot. Nej, det som var unikt med ABB, var hatet mot muslimer och mot arbetarrörelsen. Det var ett politiskt terrordåd och inget annat.

För att kunna härleda dåden till dator- och rollspel krävs det belägg i form av forskning, och forskningen visar inte att sådana samband finns; Folkhälsoinstitutet har inte lyckats påvisa något samband mellan datorspel och aggressivitet. Samma sak med rollspel; Amerikanska studier har inte påvisat något samband mellan rollspel och psykisk instabilitet, man har överhuvudtaget inte kunnat påvisa någon större skillnad mellan rollspelare och kontrollgrupp mer än att rollspelare lägger mycket tid på sin hobby och därför lägger aningen mindre tid på andra hobbys.

Rollspel främjar snarare förmågan att sätta in sig i andra personers tankar och känslor, det som vi till vardags kallar för empati. Detta i sin tur är en egenskap som erfordras för att kunna förstå andra människor och främmande kulturer.

Rollspel och datorspel är enligt min uppfattning hobbys som vilka andra som helst. De ger glädje, frustration, gemenskap, debatter och diskussioner. Jag skulle kanske inte rekommenderar någon som lider av svår psykisk ohälsa att ständigt spela dator eller rollspel, då det kanske skulle ta fokus från bearbetandet av den egna ohälsan, men jag skulle heller inte rekommendera någon som ligger på gränsen till psykiskt sammanbrott att engagera sig för djupt i religiösa grubblerier; Det är beforskat och även om det i vissa fall hjälper, kan kan religionsutlösta skuldskänslor en utlösande faktor för djupare ohälsa (Huguelet, Mohr 2004). Fast inte heller det tror jag har någon bäring i sammanhanget. Faktum är att Anders Behring Breivik säkert har en rad saker gemensamt med oss alla, som alla är lika irrelevanta för att förklara det han gjort; Han var för en fri marknad, roade sig utomlands och försökte spela på börsen, allt detta lika irrelevant.

Med det sagt; Om vi räknar bort det som förefaller osannolikt är det som återstår, och som vi bör fokusera på som förklaring, högerextremism och ett djupt rotat hat mot arbetarrörelsen. Detta, och en samtid som inte varit rustad att möta det framväxande hatet.

Botemedlet torde vara engagemang, av olika slag. Att fler engagerar sig i de politiska förbund och föreningar som bemöter hatet. Även kyrkan har en roll i att sprida tolerans och medkänsla. föreningslivet i allmänhet (Och där inkluderar jag även rollspelsföreningar m.fl) har en stor och viktig roll i att främja ett bra demokratiskt offentligt samtal.

Fredrich Legnemark (V)

Heiti Ernits (MP)
Politiker tillika rollspelsentusiast.

När jag exempelvis debatterar med SD i KF, vilket sker, i det närmaste varje kommunfullmäktige, då finns det regler, som åtlyds (För det mesta), men i skydd av sin anonymitet förvandlas kommentarsfältsherrarna till veritabla bärsärkar som copy-pastar ens blogg full med skräp.

Men det finns fler anledningar till att inte ”ta debatten”;

1. Varför ska vi överhuvudtaget diskutera invandring, det är inte ett problem. Världsekonomin är ett problem av rang, miljöförstöringen är ett problem av dignitet, arbetslösheten (Framför allt bland unga) är monumental. Det saknas inte saker att diskutera, och svenska folket i allmänhet verkar enligt de statistiska undersökningar jag kollat på inte prioritera invandringsdebatt särskilt högt.

2. Varför ska jag diskutera med människor som inte vill diskutera? Inse, rasistdebattörerna är inte intresserade av att bryta åsikter mot varandra, väga argument eller resonera. De vill att jag ska hålla käft, snarast. Och så vill de att man ska känna sig hotad.

3. Varför ska jag diskutera med människor som anser sig vara i krig; Med mig, med staten och med arbetarrörelsen. Varför ska jag diskutera med någon som skulle vilja ställa oss under åtal för landsförräderi. Enligt Eurofascisterna håller vi ju på att göra om europa till ett muslimskt emirat. Hur bemöter man någon som har en sån världsbild. Kan de ens ta till sig att man är ateist och lika ointresserad av ett emirat som av en pursvensk kadaverkonservativ etniskt rensad stat? Kan man ta någon som helst debatt med någon som anser att vi borde avrättas? Och om ni tror jag skämtar ber jag er ta en titt på flashback eller politiskt inkorrekt.

Nej, debattera ner dem i det öppna,i fullmäktige, i regionfullmäktige, i riksdagen, där man kan se vem som står bakom åsikterna, men att tjafsa med nätrassar, det är lönlöst. Det är bara att moderera bort skiten.

Alltså, det är väl tämligen okontroversiella ämnen egentligen, det anmärkningsvärda är väl att vi under mandatperioden allt mer närmar oss Nato, att vi blivit utrikespolitiskt allt mjäkigare och att vi inte vågar säga flaska innan Europa bestämt en gemensam hållning. Det, om något är ämnen att för att använda Bildts ord ”ställa sig – lindrigt utryckt – skeptisk till”.

Men å andra sidan glädjer jag mig, om Carl Bildt hade utryckt beundran för vår gemensamma utrikespolitik hade jag varit bekymrad, rent av oroad över att vi går amerikanska hökar till mötes, eller underliga oljebolag på äventyr. Nu är jag lugn och tryggt förvissad om att Hans Linde & Co håller håller stilen. Bildts ogillande är en form av kravmärkning för en progressiv utrikespolitik.

Beträffande Bildt, läs även Jinge