Jag har tänkt en del på regeringens ändringar i A-kassan och det är ju tämligen klart att syftet var att få folk att välja mellan fackföreningsmedlemsskap och a-kassan, jag tror bara att de inte väntade sig att så många skulle straffa sig ur a-kassan. Nu har de rimligtvis två vägar att gå, antingen så återställer de a-kassan till att fungera som tidigare eller bättre, eller så accelererar de processen med att göra a-kassan obligatorisk. Jag tror att det är det senare som gäller, dock är det känsligt då det rimmar illa med det borgerliga valfrihets-sälj-argumentet. Alltså, man kan inte rimligtvis tvinga någon till att vara med och samtidigt säga sig förorda valfrihet.
Jag skulle vilja säga att regeringen sitter ganska trångt till i största allmänhet, man är nödtvungna att genomföra massor med stora reformer (för att de ska hinna glömmas bort inför nästa val), men kör man på för hårt blir missnöjesyttringarna allt mer högljudda. Vidare så är det ju så att ju snabbare de dundrar igenom reformer och ändringar, desto sämre beredda och utredda blir förslagen, vilket gör att konsekvenserna kan bli totalt oförutsägbara.. Ack, sicken balansgång på slak lina.
Detta samtidigt som två av de mindre partierna krisar…..Kommer ni ihåg när Reinfeldt påpekade, gång efter annan, att ”Ni har ju inget regeringsalternativ”?
Det är nästan komiskt idag, om det inte vore så tragiskt och drabba så många. Tyvärr agerar vår regering som ett gäng babianer på en ångvält i nedförsbacke, det går fort, det krossar allt i sin väg, och bakom ratten är det bara yrsel och vanvett, men fasen vad kul de ser ut att ha…
Andra bloggar om: alliansen, a-kassan, facket, moderaterna
