William Petzäll – Numera vilde

Det kan ju knappast ha undgått någon att William Petzäll, riksdagsledamot för SD från Borås numera har blivit politisk vilde. Å ena sidan kan man väl politiskt säga att Sverigedemokraterna försvagas, vilket skulle kunna anses som bra. Men, och det finns ett stort men; Det är en personlig tragedi.

Dels hur William har haft svårt att frigöra sig från missbruket, och dels hur han blir behandlad av sina kamrater. Rent generellt lämnar väl SDs inre liv en del att önska, det förefaller vara brutalt, okamratligt och inte så lite sektliknande. Man vänder inte på fläcken och kallar kamrater för kräk och liknande. Jag har ju inte mycket till övers för de åsikter som William torgfört, de har från min horisont varit förkastliga. Men det finns rimligen något minimum av anständighet i hur man behandlar folk. Och det får man väl säga borde gälla de lokala Sverigedemokraterna som när de debatterades ned i senaste fullmäktige skyfflade över ansvaret för partiets tidigare ställningstagande på William. SDs beteende verkar vara någon variant av det scientologerna kallar ”Fair game

I korthet, politiskt har jag ingen som helst förståelse eller sympati för SD, men som människa kan man inte annat än att oroa sig när man ser någon annan ha problem. Det kallas empati, och det förefaller som en rad centrala Sverigedemokrater saknar detta.

Länkar: BT, BT, BT, BT, BTab12ex,  svtsrdnsvdgp

Blogginlägg:Jinge, Jinge, Jinge, Jinge, Svensson

Funderingar kring skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer

Det har beslutats att man ska få dra av gåvor till ideella organisationer (Godkända av skatteverket) från skatten. Det är ju en kristdemokratisk profilfråga och lär väl främst användas för att pumpa upp olika samfund och trosorganisationer, även om vissa andra hjälporganisationer och liknande har utryckt intresse.

Min fundering är; Vilka kriterier är det som ska gälla för om en organisation anses behjärtansvärd nog för att kunna skapa möjligheter för avdrag? Att KD säkert anser att organisationer som sysslar med välgörenhet, och framför allt med religiösa undertoner, är viktiga att subventionera, vilka mer?

Kan jag dra av på skatten om jag vill ge ett par tusenlappar till Vänsterpartiet? Kan jag dra av om jag vill ge pengar till Förbundet Arbetarsolidaritet? Eller om jag vill ge pengar till ABF, SAC, eller tankesmedjan Konflikt? Kommer jag kunna ge pengar till Nätverket Resurs, som för de av borgarna utförsäkrades talan?

I övrigt, jag tycker det är remarkabelt att man röjer med A-kassan, inrättar Fas3, jäklas med sjukförsäkringen och således skapar utanförskap, för att sen göra möjligt för de med dåligt samvete att lätta på det (Och samtidigt ge fringisar i form av avdragsmöjligheter) .

Det skapas en välgörenhetsapparat och medborgare som blir beroende av den för sin överlevnad. Snyggt.

SD-cirkusen – nu kompletterad med övergrepp i rättssak

Expo rapporterar, utöver att Henrik Damberg (SD) lägger ner kommunfullmäktige utan motivation att ytterligare en person har polisanmälts, för övergrepp i rättssak

Ytterligare en person har polisanmälts i samband med händelserna
– Det är någon som ska ha ringt upp till någon av anmälarna. Rubriceringen är övergrepp i rättssak, men vi vet inte mycket ännu, säger kammaråklagare Maria Thorell, till Expo.se.

Expo har sökt Henrik Damgren för en kommentar utan framgång.

Varken Pontus Fritzson eller Krister Maconi vill kommentera polisanmälan.

Samtidigt har jag försökt mig på att resonera lite i kommentarsfälten. Jag är inte riktigt säker på att jag överhuvudtaget går fram. (Här och här)

Det är rätt knepigt, man möts av enorma mängder inlägg av typen nedan;

En sak har jag svårt att förstå….
Om man har en åsikt om sveriges invandrings- eller flyktingpolitik?
Då är man ”främlingsfientlig” eller rentav ”rasist”!
Om man tycker att svensk politik är helt fel ute, i den här frågan, är det ok att bli nertystad och censurerad av media?
Om vi har yttrandefrihet, och åsiktsfrihet i det här landet, varför får man inte tycka vad man vill?
Så länge man inte uttrycker ”fel” åsikter, får man säga vad man vill, men så fort man blir ”obekväm” gäller inte samma spelregler?
Är det demokrati? Jag är inte, och har aldrig varit rasist!
Men jag tycker att Sverige har en helt galen invandringspolitik!
Får jag säga det? Har vi demokrati? Har vi yttrandefrihet?
Jag är så trött på att få höra om ”intolerans”, främlingsfientlighet”,
men var tog min yttrandefrihet vägen?
Kan jag få lov att ha en åsikt, utan att få stämpeln rasist?
Jag tycker, att om vi tar emot fler flyktingar, än vi kan ta hand om, och dessutom misslyckas med integreringen, kanske vi borde ompröva vår politik?
Gör detta mig till en rasist? Finns det tolerans för min åsikt?

Vi gör dessutom invandrarna en otjänst, när vi misslyckas med integrationen! INGEN tjänar på detta!
Jag har heller aldrig varit SD anhängare, men ingen annan talar om denna problematiken, varför?
Men detta får man inte tala om, eller?

 

Beaktat att man formligen vadar i inlägg som säger saker i den stilen, och i stort sett enbart det, är det då rimligt att debattörerna påstår att de är tystade? De vrålar ju för full hals, till den milda grad att de tystar alla andra, men det får man inte tala om, eller?

Personligen hade jag föredragit en mer sansad ton, men det är ju bara jag.

SD-politiker i Borås hoppar av

En lokal SD-politiker, Henrik Damberg har enligt BT och Radio Sju valt att hoppa av. BT beskriver att det är okänt om det har med den senaste tidens turbulens att göra. Det är väl en lågoddsare att det upplevs som pinsamt om man är med i ett parti och har bevekelsegrunden att förändra något och att det senare visar sig att partiet är en enda stor osämja, och att man kommunicerar medelst rättsprocesser och hostilitet. SD påpekar ofta att de är utsatta för förföljelse av externa extremister, så kan det kanske vara, men SDs interna liv verkar vara minst lika destruktivt och underligt.

Samtidigt verkar en av de sex anmälarna ha tagit tillbaka sin anmälan, enligt vad som framgår på en lokal Sverigedemokrats blogg;

”Grund till anmälan saknas !!!
I ett absurt bakrus och i en ångerfylld vardag har jag hittat rätt.
Jag har nu tagit del utav information som jag tidigare saknat angående denna fruktansvärda anklagelse som jag trodde på.
För att försäkra mig om detta ytterligare så har jag tagit hjälp utan en av Borås stads jurister som gett mig ännu mer insyn. Med dessa två yttersta viktiga faktorer, så fanns inget annat än att dra tillbaka den anmälan som riktades emot dessa två personer. Jag hoppas på att familj, bekanta, arbetskollegor samt övriga inser hur fel anklagelsen varit. Jag är så lättat att jag hann räta upp mina frågetecken som nu är ren klarhet och lättnad.”

Hade jag varit med i SD, vilket jag inte är, och aldrig kommer vara, hade jag nog dunstat innan det interna klimatet blir än osundare.

SD Borås strider vidare

Sedan gårdagens överraskande besked att SDs lokala styrelse polisanmäler Krister Maconi har tydligen ytterligare en polisanmälan inlämnats, denna gång mot Pontus Fritzon, i stort sett med samma motivation. BT rapporterar om det här. Även TV4 har kört ett inslag:
Pengabr%C3%A5k%20inom%20SD
De ska tydligen ha diskuterat det på ett styrelsemöte som även det rapporteras av BT;

Efter veckans turbulens med anmälningar och två läger i styrelsen låg det i luften att mötet inte skulle bli någon harmonisk sammankomst.
Det blev diskussion om dagordningen och om man skulle ta med en punkt om extra årsmöte. Längre än så kom man inte och mötet var över efter cirka 20 minuter.

 

Nyheter24 beskriver även det hela i en artikel;

Pengarna har enligt SD-ledamoten Dennis Fernholm, en av de få som stödjer SD-topparna och inte står bakom anmälan, betalats ut av Sverigedemokraternas kassör Isabella Demserius.

– Det stämmer inte. Vi är kristallklara på vår punkt och vill inte uttala oss i media, säger Isabella Demserius.

Vilket kommenteras av Dennis Fernholm;

– Det är inga ”rocket scientists” som är med i Sverigedemokraternas lokala styrelseförening i Borås. Några är kriminella och har skulder hos kronofogden vet jag. Det grundar sig på girighet och de är bara avundsjuka, säger Dennis Fernholm, till Nyheter24.

Nu är det väl polis och rättsväsende som avgör vad som händer härnäst, samtidigt som det verkar vara rätt rörigt internt, bristfällig interndemokrati kanske? Det skulle inte förvåna mig om ytterligare saker kommer fram. Sen lät det ju rätt besynnerligt att det finns kriminella människor i deras styrelse, har inte SD någon policy om det?

Även om det naturligtvis är roligt att Borås förekommer i riksmedia, är det inte riktigt detta man vill att Borås i allmänhet ska associeras med. Även om jag naturligtvis inte känner någon större sympati med Sverigedemokrater.

Det kanske är dags att vi börjar följa och återposta på #sdkris på twitter?

Vad händer i SD Borås?

När jag slår upp Borås Tidning på morgonen, för att genomföra min morgonrutin som inkluderar kaffe och muttrande över tingens tillstånd möts jag av ett dubbeluppslag om att SD Borås styrelse polisanmält Krister Maconi, artikeln finns på nätet.

Artikeln beskriver ekonomiska oegentligheter, bl.a ska Maconi ha lagt beslag på pengar avsedda för partiet. Nu har jag i egentlig mening ingen insyn i SD och kan inte uttala mig om hur gången varit, men man har väl vid tillfällen märkt att sämjan inte verkar vara alldeles lysande i deras KF-grupp. Kanske är detta anledningen. Mikael Hermansson analyserar här. De verkar minst sagt förtegna, enligt artikeln på SR. Det är ju lite egendomligt med ett parti som kommunicerar medelst polisanmälningar.

Det är minst sagt problematiskt för dem om det skulle visa sig finnas fog för anklagelserna, då SD ofta försöker projicera en bild av att politiken är korrupt, och de är det enda undantaget, vilket naturligtvis enbart är en populistisk grej som de kör med. Det, och det faktum att de torgför en politisk ”Hårda-tag-mot-brottsligheten”-linje.

Den som lever får se, det är väl kanske tur för Maconi att han har sitt säljarjobb så att han kan återbetala om det kommer till det. Det är bara synd om det har menlig inverkan på folks syn på politiker i stort, det drabbar ju oss alla.

Rossana Dinamarca ställer upp

Känslan inför partiledarvalet börjar nu likna den man får när man ställs inför ett fullständigt dukat julbord. Man vet att allt är bra, och det blir nästan svårt att välja av bara den anledningen. Så här långt är det Rossana Dinamarca, Hans Linde, Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson, och jag hoppas faktiskt att fler kommer ställa upp. Detta artar sig till att bli en kongress som präglas av öppenhet och mångfald.

Även om jag i mångt och mycket gillar socialdemokraterna (Naturligtvis finns det undantag, man kan inte älska alla) får jag väl säga att jag tycker mindre om deras upptakt till partiledarval än den som nu tar form. Jag har i egentlig mening aldrig varit positiv till val som sker enligt någon konklavmodell där man mal runt tills alla kandidater hoppat av. Fram med alla intresserade, presentera en agenda och så kör vi en omröstning, demokratiskt föredömligt.

Rent principiellt är det ju så att om man ska driva öppenhet och demokrati är det ju bra om det tillämpas. Och för att citera Ernst Wigforss;

Den som öppet godtagit en demokratisk likvärdighetsprincip kan inte sedan efter sitt behag begränsa dess tillämpning till vissa livsområden.

Öppenhet och demokrati, i samhället i stort, på nätet och på arbetsplatsen!

Länkar: Svensson Jinge Kaj Raving ab1 sr dn ex svd svt

En epok går i graven – Lars ohly

Det är inte utan att det känns lite underligt. Om det är några människor som är skyldiga till att jag en gång i tiden gick med i partiet och engagerade mig, så är det i kronologisk ordning; Tobias Johansson (Numera S), Lennart Andreasson och slutligen Lasse.

Vid tiden detta inträffade var jag vice ordförande i en HTF-klubb på ett call center, det var ganska strävsamt arbete och många hårda förhandlingar. Detta plus då att jobbet i sig var slitsamt, hundratals telefonsamtal om dagen. Man var rätt trött på tingens tillstånd. Emellan samtalen växlade jag och några arbetskamrater tankar, även så på rasterna. Mitt fackliga stretande gjorde att jag verkligen fick insikt i hur begränsat inflytande man har som arbetare, och ur den insikten kom idéer och tankar.

Så kom Euro-omröstningen, jag var inte ansluten till någon organisation eller liknande, men pratade oavbrutet om det, och nu så här i backspegeln kan jag väl konstatera att jag var på rätt sida. Jag satte även igång att ringa runt och smsa folk och påminna dem om att rösta. Så kom dagen D, beskedet; Vi hade röstat nej. Först eufori, sen tomhet, vad kan jag nu strida för, vad ska jag lägga engagemanget på?

Tobias, som vid den tiden var medlem i Vänsterpartiet rekommenderade mig att ta kontakt med Lennart, för att prata lite partipolitik, jag följde rekommendationen. Och efter att ha pratat med Lennart, besökt ett partimöte, läst igenom partiets partiprogram (Ja, så pass nördig är jag) och mycket på grund av att Lasse var partiledare (Ja, partiledaren kan påverka om man finner ett parti intressant eller trist) så gick jag med, och har varit med sedan dess.

Det var en turbulent tid, initialt förstod jag inte vad hela gruffet om Vägval vänster handlade om, medger jag. Jag var nog rätt bländad, och kände att jag hade mycket att läsa på och sätta mig in i innan jag med självförtroende kunde känna mig kvalificerad att bidra. Men tiden gick, partistyrelsen och Lasse höll ihop partiet, under årens lopp fick vi nya medlemmar.

Jag har full förståelse för att Lasse väljer att inte ställa upp till omval; Dels har han bitvis jagats rätt hårt av pressen, och dels kanske han är intresserad av att testa annat, och dels kanske vi alla behöver rotera då och då för att inte stelna där vi är. Inga uppdrag är ju för evigt.

Men med det sagt; Stort tack Lasse, du har bidragit till att lura in mig i politiken, det är ett beroende som jag aldrig kommer ta mig ur. Utan dig, Lennart och Tobbe hade jag nog nöjt mig med att knyta näven i fickan. Nu har jag möjlighet att rätta till hela världen, bit för bit, protokollsanteckningar, manifestationer, torgmöten, debatter, artiklar och ett jäkla underbart slit.

Ni har mycket på era samveten! ;)

 

 

Länkar: ab123 ex12 dn12 svd12 sr svt1 gp

Bloggar: KjellbergARARRöda MalmöGusartJingeMobergFagerlundHögberg, Svensson, Ida Legnemark

Förbön för ekonomin

Intressant. Texas guvernör tillämpar förbön för att försöka räta upp ekonomin. Kan vi få in en ekonom här som förklarar sambandet mellan BNP och antalet folk som ber? Kanske kan bön påverka arbetslösheten, var i Laffer-kurvan petar vi in variabeln bön?

Inget som inte finns här också, varför inte en strategisk företagsbön?

I Sävsjö i Småland enades de kristna församlingarna för en tid sedan om att ”be strategiskt” för etablering av en stor fraktterminal, som skulle rädda åtskilliga jobb i kommunen.
I söndags kunde man hålla tacksägelsebön i kyrkorna. Infrastrukturministern invigde den stora fraktterminalen i Stockaryd i månadsskiftet.
Skratta inte åt den berättelsen. Håna den inte, Säg inte, lite surt, att det inte finns ett samband.
Tvärtom kanske Humanisterna och andra kommer att häpna när ”strategisk bön” börjar bygga både nya fabriker och nya järnvägar i landet.
Siewert Öholm

 

Kanske skulle det gänget be mindre för företagen, och mer för järnvägen i sig. Vintern kommer, med allt vad det innebär. Eller så kan man bedriva en politik för att uppnå det man vill istället för att lita till högre makter, men jag kanske är gammaldags.

London:Viktigt att förstå

London brinner, förstörelsen förefaller vara närmast monumental. När man följer diskussionerna på Twitter och sociala medier och i tidningar förekommer en solid indignation. Förståeligt, många människor ser sina livsverk förstörda. Samtidigt försöker valda delar av högern trumma igång ett skuldbeläggardrev. Högerextremisterna skyller på invandrare, liberalerna menar att vänstern ursäktar det hela.

Men utifrån de diskussioner jag följer har jag inte sett någon försöka göra ursäkter för det som sker. Att förklara är nämligen inte att ursäkta eller rättfärdiga. Det måste väl ligga i vårt intresse att förstå varför något sker, för att man ska kunna göra något åt de egentliga problemen.

Som de flesta skeenden i världen finns det sociala och ekonomiska skäl. Penny Red beskriver det tydligt på sin blogg;

The people running Britain had absolutely no clue how desperate things had become. They thought that after thirty years of soaring inequality, in the middle of a recession, they could take away the last little things that gave people hope, the benefits, the jobs, the possibility of higher education, the support structures, and nothing would happen. They were wrong. And now my city is burning, and it will continue to burn until we stop the blanket condemnations and blind conjecture and try to understand just what has brought viral civil unrest to Britain.

 

Kan det hända i Sverige? Antagligen, om man driver arbetslinjen in i kaklet utan att för den sakens skull skapa några nya jobb eller utbildningsmöjligheter. Man kan bara pressa folk till en viss gräns innan de känner sig injagade i ett hörn. Om arbetsmarknadspolitiken och bostadspolitiken inte rycks upp och blir mer offensiv. Men jag hoppas mer än något annat att vi slipper.

Länkar: Svensson, Jingeab12 ex123 dn123 svd123 sr svt gp1