Det är inte utan att det känns lite underligt. Om det är några människor som är skyldiga till att jag en gång i tiden gick med i partiet och engagerade mig, så är det i kronologisk ordning; Tobias Johansson (Numera S), Lennart Andreasson och slutligen Lasse.
Vid tiden detta inträffade var jag vice ordförande i en HTF-klubb på ett call center, det var ganska strävsamt arbete och många hårda förhandlingar. Detta plus då att jobbet i sig var slitsamt, hundratals telefonsamtal om dagen. Man var rätt trött på tingens tillstånd. Emellan samtalen växlade jag och några arbetskamrater tankar, även så på rasterna. Mitt fackliga stretande gjorde att jag verkligen fick insikt i hur begränsat inflytande man har som arbetare, och ur den insikten kom idéer och tankar.
Så kom Euro-omröstningen, jag var inte ansluten till någon organisation eller liknande, men pratade oavbrutet om det, och nu så här i backspegeln kan jag väl konstatera att jag var på rätt sida. Jag satte även igång att ringa runt och smsa folk och påminna dem om att rösta. Så kom dagen D, beskedet; Vi hade röstat nej. Först eufori, sen tomhet, vad kan jag nu strida för, vad ska jag lägga engagemanget på?
Tobias, som vid den tiden var medlem i Vänsterpartiet rekommenderade mig att ta kontakt med Lennart, för att prata lite partipolitik, jag följde rekommendationen. Och efter att ha pratat med Lennart, besökt ett partimöte, läst igenom partiets partiprogram (Ja, så pass nördig är jag) och mycket på grund av att Lasse var partiledare (Ja, partiledaren kan påverka om man finner ett parti intressant eller trist) så gick jag med, och har varit med sedan dess.
Det var en turbulent tid, initialt förstod jag inte vad hela gruffet om Vägval vänster handlade om, medger jag. Jag var nog rätt bländad, och kände att jag hade mycket att läsa på och sätta mig in i innan jag med självförtroende kunde känna mig kvalificerad att bidra. Men tiden gick, partistyrelsen och Lasse höll ihop partiet, under årens lopp fick vi nya medlemmar.
Jag har full förståelse för att Lasse väljer att inte ställa upp till omval; Dels har han bitvis jagats rätt hårt av pressen, och dels kanske han är intresserad av att testa annat, och dels kanske vi alla behöver rotera då och då för att inte stelna där vi är. Inga uppdrag är ju för evigt.
Men med det sagt; Stort tack Lasse, du har bidragit till att lura in mig i politiken, det är ett beroende som jag aldrig kommer ta mig ur. Utan dig, Lennart och Tobbe hade jag nog nöjt mig med att knyta näven i fickan. Nu har jag möjlighet att rätta till hela världen, bit för bit, protokollsanteckningar, manifestationer, torgmöten, debatter, artiklar och ett jäkla underbart slit.
Ni har mycket på era samveten!
Länkar: ab123 ex12 dn12 svd12 sr svt1 gp
Bloggar: Kjellberg, ARAR, Röda Malmö, Gusart, Jinge, Moberg, Fagerlund, Högberg, Svensson, Ida Legnemark