Just nu kör media någon form av självspelande piano och sången som spelas kan uttydas till att påvisa att det finns ett överhängande krav att Lars Ohly ska avgå/ej ställa upp i val till partiledare. Lasse har kommenterat det som att han gärna ställer upp igen. Jag har väl ett antal kommentarer till det hela;
Det centrala är inte VEM som leder partiet, utan vilka politiska idéer partiledaren har att presentera plus förmågan att driva dem i mål. Därmed kan jag väl konstatera att det finns en rad kunniga, pålästa och slipade politiska förmågor i vårt parti, Lasse är en av dem. Faktum är att jag anser att det optimala upplägget inför en kongress är att det inte är färdigbestämt eller välriggat, utan att samtliga som ser en väg framåt för vänstern ställer upp. Och med samtliga menar jag Lasse, Jonas och alla andra som tycker sig ha bra idéer, och sen får medlemmarna pröva saken, kort sagt: Pläderingar och efterföljande votering. Att inte bli vald till partiledare är inte ekvivalent med döden, det kommer fler kongresser, och att inte vara 100% på att vinna kan inte betyda att man inte vågar ställa upp.
Men hur det blir med allt vet vi i nuläget inte, inte förrän kongress (Eller extrakongress) genomförts, och när det väl ska genomföras gäller nedan;
§ 19. Vid nominering av kandidater till partiets ledningar och parlamentariska uppdrag betraktas alla mandat som obesatta och alla kandidater behandlas likvärdigt. Partiet eftersträvar spridande av uppdrag och kontinuerlig förnyelse av valda organ och parlamentarisk representation.
Jag medger att jag dragits med i diskussionerna lite grand, men nu tarvas besinning, vi har politik att göra.
Pingback: Jinge.se » Man hittade inte prästen, men..