Monthly Archives: september 2010

Förnyelse – Vart ska vänstern?

Posted on by

Det har diskuterats en del om huruvida vänstern är i behov av förnyelse, extrakongresser, rotation i ledarskapet, delat ledarskap och en del andra förslag i den riktningen. Dels har mina partivänner Jonas Sjöstedt och Jens Holm presenterat lite åsikter i den riktningen. Men dels flög det förbi ett uttalande av en bekant på Facebook;

Alla snackar om sossarna men när ska V förnyas – det undrar jag. Och varför ska dessa eg omaka partier fortsätta som partners in crime? Och hur ska FP och de andra göra för att komma ur Moderaternas skugga? Fältet ligger fortsatt öppet för populister.

Det ger ju upphov till en rad frågeställningar från mitt håll, notera väl, detta är bara spånande;

Politiken

Min ståndpunkt är att merparten av vår politik håller, det visar undersökningar som gjorts i sakfrågorna, men av någon anledning är tendensen att man inte röstar utifrån de ställningstagandena i val. Om det beror på att vi dragits med i skattediskussioner där vi får förklara att vi inte tänker höja skatten (För att andra partier i samarbetet tycker det är viktigt), eller om det beror på att får förklara att vi visst inte tänker höja arbetsavgivaravgifterna för unga så att de är i paritet med alla andra anställdas (Trots att det enligt min bedömning är ett mycket svagare stimulus att sänka avgifter/skatter, än att investera på allvar). Det är ingen kritik mot vår egen ekonomiska politik, den är prima som den är, men kanske finns det en allmän uppfattning om att vi gärna säljer bort saker?

Presentationen

Alltså, i stort sett allt material är glättigt och glatt och har ett positivt budskap. Herregud vad noga man har varit med att ha en positiv och saklig agenda. Därför blir man extra dyster (Men inte överraskad) när borgarna gör ner den med osakliga och negativa kommentarer. Minns Hägglunds och Olofssons kommentarer om att regera med kommunister. Detta om ett parti som vill ha billigare kollektivtrafik, schyssta arbetsvillkor och inga vinster i vården. Är det någon poäng med att försöka vara konstruktiv och debattera sak, när hårdast och ovettigast vinner?

Organisationen

Finns det detaljer i hur vi organiserar oss som motverkar våra syften? Alltså; Gör hur vår organisation ser ut det lättare eller svårare att driva vår politik. Välkomnar partiet som system utomstående, idéer utifrån och interaktion med andra rörelser omkring oss? Hur sprids goda idéer? Hur snabbt kan någon gå från sympatisör till aktivist? Kanske måste det till nya grepp?

Dags att tala om klass

Posted on by

Jag har medvetet struntat i att skriva direkt efter valet, jag brukar göra så numera när jag känner att jag är i affekt, det är väl ett vuxenhetstecken eller något i den vägen. Den initiala reaktionen var att jag blev bestört, måndagen dagen efter kände jag mig i merpart ganska bitter, tisdagen var en blandning av förnekelse och snurrande frågeställningar. Under dagen har jag haft tillfälle att reflektera något nyktrare på resultatet och jag har dessutom på kvällen läst igenom en rad analyser, mer eller mindre bra. En av de bättre är Ali Esbatis på SVT debatt – länk

Jag är själv ingen stor tänkare, men utifrån min horisont tycker jag mig skönja att det rör sig om att det faktum att de materiella förutsättningarna skapar grogrund för missnöje, ett missnöje som genom högerns närmast totala mediahegemoni kanaliseras in i högerpopulism.

Och vi har ju mer eller mindre diskuterat skattesänkningar, rotavdrag och allt annat som egentligen är rätt oviktigt för våra väljare, sådant som vi i ärlighetens namn borde skitit i att prata om. Vi borde hållt oss till det väsentliga för våra presumtiva väljare istället för att hjälpa till att baxa fram en massa trivsel för en mellanskiktare vars största problem egentligen inte är att man behöver städhjälp, utan snarare att det finns en tendens att även mellanskiktarna proletariseras och kontrolleras i sitt arbete.

Och i det avseendet har ju mellanskiktare rätt mycket gemensamt med arbetarklassen, man ser sitt arbete uppstyckat i moment, kontrollerat i detalj och reducerat till siffror i princip, kort och gott alienation. Jag lär utveckla mina tankar mer den kommande tiden

Angående det tidigare inlägget om att hänvisas till försvaret

Posted on by

Skolan och det sociala arbetet

Posted on by

Socialpolitiken och skolpolitiken har en sak gemensamt; Det finns väldigt många lekmannaåsikter, och riktningen ändras mycket ofta. Alla har en åsikt (Oaktat att man ej är pedagog eller socialarbetare) vilket naturligtvis är rimligt. Problemet blir när verksamheter av denna typen ej får arbetsro p.g.a de tvära kast som sker. Kanske borde politiken där lyssna in professionen och vetenskapen.

Anledningen till att jag kom att tänka på det är att jag drog mig till minnes när Björklund dissade en professor i pedagogik som “representant för flumskolan”. Liknande har skett när vissa politiker viftar med lockbetet legitimering framför socialarbetarna. Alltså, legitimering är en bra sak och kan leda till högre kvalitet inom socialtjänsten, men vi kan vara hur legitimerade som helst när verksamheten är underfinansierad och arbetsmiljön blir därefter. Och man kan väl anta att legitimation inte per nödvändighet leder till att man sticker in extra miljoner i budgeten för det sociala arbetet?

Så, enligt min mening; Gärna legitimation, men först rimliga förutsättningar för socialt arbete (Och i skolan; Pedagogiskt arbete)

Tredje största parti

Posted on by

Enligt vissa opinionsmätningar är vänstern nu tredje största parti, och även om någon irrationell gnom i huvudet på mig jublar, är opinionsmätningar inte nödvändigtvis verkligheten eller så som det kommer bli den 19. Det visar en tendens till ökat förtroende, något som glädjer mig, men det viktiga är ju när valet väl är över att vi omsätter detta i praktisk politik (Och att än fler går med i vänstern för att påverka).

Borg har inga belägg för att vårt manifest inte går ihop

Posted on by

Anders Borg försöker mena på att vår politik är underfinansierad, det är ett egendomligt påstående, jag drar mig till minnes att vid granskning fungerar den alldeles förträffligt. Det är väl sannolikt så att man vill försöka sprida misstänksamhet. Jag tycker att det är mer relevant att tala om innehållet, när det nu faktiskt är så att vi hållit oss inom ramarna.

Men det är klart, om man har en galet hög arbetslöshet och säljer ut vår gemensamma egendom för att sänka skatter, då vill man väl hellre försöka sprida misstänksamhet.

Notera väl att det finns de som t.o.m tycker att vi håller igen.

Ställ dig till arbetsmarknadens förfogande, för moder Svea

Posted on by

Jinge skriver om att arbettsförmedlingen kan komma att hänvisa folk till försvarsmakten, och i försvarsmakten kan du behöva ”Genomföra ett antal insatser och övningar utomlands”. Alltså, kombinationen ”Du kan inte neka att ta ett kneg i försvaret” och ”I försvaret kan du inte neka att delta i krig” ger ju vid handen att du som arbetslös inte kan vägra att delta i krig. Då är ju den senare frågan; Hur ska vi socialsekreterare ställa oss? Det finns ju krav på att vi ska kräva att de som erhåller försörjningsstöd ska söka jobb och ta allt de får. Ska vi prygla folk till arbetsförmedlingen med vetskapen om att de kan landa i Afghanistan? Hur rimligt är det?

Naturligtvis fullständigt orimligt.

Om svordomars lämplighet i politiken

Posted on by

Borås tidning ger på ledarsidan Tom Andersson (MP) en mild uppsträckning beträffande hans språk på twitter; De vänder sig mot användandet av svordomar och utbrott. På ett sätt kan jag väl ge Katarina rätt, alltså, när det handlar om personer skulle jag nog aldrig utrycka mig i de termerna offentligt, och jag skulle nog inte önska in mina motståndare i en reaktor. Visst kan jag utrycka mig nog så brutalt i vissa sammanhang, man är ju inte sämre än att man är utrustad med ett rikligt förråd av kötteder, jag förbehåller mig rätten att använda dem för att beskriva politik och inte person.

Således, Littorin var helt korrekt ute när han beskrev 2009 som ett skitår, jag skulle t.o.m sträcka mig till att beskriva de senaste åren som en skitmandatperiod.

Kanske har jag en konservativ syn på politik i det hänseendet att jag föredrar att beskriva regeringen och alliansens politik som undermålig, rent av urusel, eller kass, eller att den fyller mig med vämjelse, men personerna som bedriver den, dom lämnar jag därhän.

Sedan bör ju tilläggas att jag tycker Tom är en hygglig person, som jag inte kan föreställa mig skulle administrera någon form av matning av reaktorer med borgerliga politiker, vilket är tur; Resultatet hade blivit utarmade politiker, vilket är svårare att göra vapen på än uran.

Lokala underligheter

Posted on by

Radio sjuhärad rapporterar att ett ”intentionsavtal” undertecknats av KFs ordförande Ulrik Nilsson beträffande markbyte med en privat markägare i syfte att  hjälpa Sveriges tekniska forskningsinstitut SP att få loss mark till den provbana som man vill anlägga intill Volvos provbana. Det lokala partiet Vägvalet hävdar att avtalet inte diarieförts. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro, om så är fallet är det helt klart under all kritik. Men det rimliga torde vara att invänta att Ulrik förklarar sig närmare i någon form av lokalmedia.

Han hävdar att majoritetspartierna varit informerade i ärendet, även om han säger sig inte vara säker på att han har informerat om just det här intentionsavtalet.

Det rimliga hade väl varit om hela kommunstyrelsen informerats, eller varför inte gruppledarna, eller som ett anständigt minimum samtliga kommunalråd?

Vinna valet, eller stupa i försöket

Posted on by

Jag har i vanlig ordning skrivit kass, det är väl bara att konstatera att det skiter sig att skriva som om man vore student när man heltidsarbetar. All ledig tid, och jag menar verkligen all ledig tid, går åt till valet. Göra material, dela ut material, designa om material, prata med folk. Jag hade inte kunnat förlåta mig själv om jag inte lade ner hela min själ i att jobba för en rödgrön seger i allmänhet, men ett större V-inflytande i synnerhet. Men då opinionssiffrorna vänder upp (Vilket de har gjort det senaste) då får till och med en sliten kampanjarbetare som jag nytt liv och energi.

Kan det vara så att vi ser slutet på fyra år av utförsäljningar, statsrådsavgångar, försämringar av a-kassan, smygunderminering av facket, utförsäkringar och intrång i privatlivet? Det känns som en evighet, det känns som jag var mycket yngre 2006, och att den gångna mandatperioden, då jag dagligen träffat folk som blivit utförsäkrade eller fått sänkt a-kassa, har gjort mig hundra år äldre. Reinfeldt har ju inte varit vidare värst intresserad av att diskutera effekterna av förändringarna i sjukförsäkringen, utan har väl mest betraktat dem som enskilda fall.

Om så är fallet, om vi blir av med denna regering, då tror jag att jag kommer gråta en glädjetår, för då vet jag att det är slut på denna skiten.

I övrigt rekommenderar jag som alltid; Läs Alliansfritt Sverige om utförsäkringarna, Marika Lindgren Åsbrink om det som hänt med A-kassan.

SvD, 1, 2, 3, 4, DN, 1, AB, 1, 2, 3, 4, 5, 6, Exp, 1, 2, 3, 4, 5, 6, D, SMP, BT, Jinge, Sjöstedt, Tänkvärt, Axell,Nilsson, GP, 1, 2, SdS, HD, Esbati

Jag ska försöka skriva lite mer regelbundet, men just nu är det inte lätt, och om så inte sker så vet ni varför.