Valrörelsen börjar nu gå in i sin sista och mest intensiva fas, jag spenderar alltjämt kvällar med att designa material, rätta till hemsidan och valsidan och samtidigt med ett öga följa valrapporteringen. Det senaste verkar vara att moderaterna nu inte nöjer sig med att kalla sig nya arbetarpartiet, utan nu försöker framställa sig som det enda arbetarpartiet. Det är underligt, jag känner ett par moderater, och man får väl konstatera att utöver ett fåtal småföretagare är det inte direkt vad jag skulle beskriva som knegartyper, ser man dessutom till de som utgör topparna på listorna är det heller inte där man hittar några större mängder arbetare i gängse mening. Men Schlingmann verkar ha börjat bygga en helt egen begreppsvärld.

Bevakningen av valet blir allt ytligare, ett fåtal sakfrågor diskuteras, men det är mycket om partiernas valaffischer, för inte så lång tid sedan var det huruvida partierna hade sex appeal eller inte.

Jag kommer, eventuellt, i mån av tid (Och eventuella andra begränsningar) under en kort tid videoblogga lite, dels eftersom jag inte kommer sitta framför datorn i lugn och ro, och dels för att det kan vara kul för eftervärlden att se insidan på en valrörelse i ett litet parti, med sparsmakade resurser, men med ett glödande politiskt engagemang. Se det som en miniatyrdokusåpa (Apropå ytlighet).

Detta med reservationen att jag kan tröttna när som helst, eller känna att det blir för skabbigt, och då lägger jag av.