Jag är ambivalent inför fenomenet Almedalsveckan, vilket är anledningen till att jag så här långt, trots att jag varit politiskt aktiv ett antal år, inte besökt evenemanget. Jag är i grunden positiv till politiska möten av alla de slag, men det är något med Almedalen som ger mig en känsla av olust, kanske är det att det rör sig om en välregisserad tillställning där eliten internmyser och folkrörelserna försöker febrilt göra sig hörda. Missförstå mig rätt, jag gillar att vänsterpartiet har en närvaro där, all synlighet har sina poänger, men  jämfört med näringslivets jättar och tunga branschmegafoner har vi helt enkelt inte propagandartilleriet till att få fram budskap på samma sätt.

Jag föredrar nog att prata politik i fikarum och på stan, kanske är jag lite gammaldags på det viset.

För övrigt rekommenderar jag en läsning av Isobel Hadley-Kamptz inlaga om Almedalen, för övrigt rekommenderar jag mycket av det hon skriver i allmänhet, om alla liberaler hade det förståndet hade jag inte haft problem med liberaler.