Just nu sitter man som ett fån och försöker få ihop tankarna kring anfallet på Ship to gaza, det går inte. Ena stunden blir man modfälld, och man påminner sig om alla andra jävla svinerier som mänskligheten ska göra mot sig själv, och sen blir man arg över idiotin. Jag lovade mig själv att jag inte skulle skriva något samma dag som anfallet uppdagades; Det hade bara blivit en lång förtvivlad och vansinnig harang om hur..arg jag är, och så skulle någon mala om hur det hela partipolitiserats.
Men i korthet; Israel har gått över gränsen, igen, som vanligt. det var ju inga vådaskott i brådrasket, man dödar inte 19 personer av misstag, man repar inte ned från militärhelikoptrar rustade för strid för att vara bussiga och välkomna folk till Israel.
Men visst har det gått partipolitik i det; Diverse borgare menar att hjälparbetarna egentligen ville dö, Annelie Enochsson menar att skeppen var lastade med barn och mänskliga skölda, och NIklas Wykman hyllar hela den miserabla skiten som ”En seger för Gaza”, för att sedan förklara att det inte var viktigt att folk dog, det viktiga var att förnödenheterna stoppades.
Jag kan inte fatta hur blind och illvillig man kan vara, det måste väl finnas någon punkt där man är anständig nog att faktiskt medge att man har backat en mördarstat och att detta nu, då det blivit uppenbart, kommer upphöra med detta.
Jag ska hålla mig kort, jag känner att jag faktiskt kokar ju mer jag skriver, bäst att bryta medan jag fortfarande är begriplig.