Bröllopet – Dyr dokusåpa

Först får man väl konstatera att det alltid är en vacker sak när folk hittar varandra och kärleken och efter visst bestyr går och gängar sig. Det får man väl unna prinsessan (Herregud vad konstigt det känns att beskriva någon som prinsessa, låter som något från Sagan om Ringen eller liknande. Hade det varit intressantare om kungahuset var alver?), men vad jag har ytterligt svårt för är kungahuset som företeelse och svärmeriet omkring det hela. Och så fort man för på tal att det torde vara rimligt att landets stadsöverhuvud väljs på demokratisk väg kommer invändningarna;

- Det är ”lönsamt” med monarki, de gör bra PR.
Möjligt, men det finns inget som säger att vi inte skulle kunna välja en PR-mässigt lämplig president, och sedan välja någon annan när förvirringen tilltar och kostnaden överskuggar vinsterna

-Det är en fin tradition, det ger stadga i svåra tider, de är allas vårt kungahus.
Denna vinkling har jag aldrig förstått, inte mer än att den går ut på att någon som inte är demokratiskt vald av någon står lika nära alla, vilket faller på sin egen orimlighet.

-Det hade kostat lika mycket med en president.
Och? Det kan väl knappast göra något åt det faktum att det är ett ämbete som ärvs, till skillnad från statsöverhuvudsrollen i en republik. Demokrati kan gott kosta.

Det finns en rad argument för och emot och jag kommer inte redogöra för alla här, men jag är principiellt emot den feudala kvarlevan som monarkin utgör (Kan man inte göra landshövdingar av de nuvarande? Som någon form av omställning?).


Omorganisationen av Borås Stad


Ida pratar politik

Naturligtvis är omorganisationen en kompromiss, vilket ger vid handen att alla fått ge och ta. Men jag tycker likväl att det är är spännande att man sesr över det hela. Framför allt kanske det kan göra att det blir lite stadga i förvaltningarna. I nuläget känns allt så provisoriskt, känns som att alla är tillförordnade.

I övrigt flyter valbestyren på, jag redigerar material och gör små videofilmer.


På Franska

Mer filmer på flera olika språk kommer inom kort


Det är synd om Louisiana

Oljespillet i mexikanska gulfen är en naturligtvis en miljömässig katastrof, och om BP har varit medvetna om den risk som förelåg är det därtill mycket graverande.

När jag ändå är inne och reflekterar över den olycksdrabbade delstaten Louisiana tänker jag mig tillbaka till 2005 och orkanen Katarina. Inte nog med att orkanen blåste sönder New Orleans, det tumult som följde efter var mycket obehagligt. Jag hade precis lyckats hitta några streams på nätet som bevakade radiotrafiken i området. Då kvaliteten var varierande var det ibland svårt att utröna om det var polis, nationalgardet eller om det var räddningspersonal som kommunicerade. Omkring den 9-10 september var det i runda slängar 46 000 man, federala trupper samt nationalgardesenheter som arbetade för att återställa ordning, ett slags småskaligt krig mot den egna befolkningen.
Jag hoppas innerligt att området skonas från de värsta orkanerna under den kommande orkansäsongen, så att man kan arbeta med oljeutsläppet.


Attacken kan inte betraktas som annat än mord

Just nu sitter man som ett fån och försöker få ihop tankarna kring anfallet på Ship to gaza, det går inte. Ena stunden blir man modfälld, och man påminner sig om alla andra jävla svinerier som mänskligheten ska göra mot sig själv, och sen blir man arg över idiotin. Jag lovade mig själv att jag inte skulle skriva något samma dag som anfallet uppdagades; Det hade bara blivit en lång förtvivlad och vansinnig harang om hur..arg jag är, och så skulle någon mala om hur det hela partipolitiserats.

Men i korthet; Israel har gått över gränsen, igen, som vanligt. det var ju inga vådaskott i brådrasket, man dödar inte 19 personer av misstag, man repar inte ned från militärhelikoptrar rustade för strid för att vara bussiga och välkomna folk till Israel.
Men visst har det gått partipolitik i det; Diverse borgare menar att hjälparbetarna egentligen ville dö, Annelie Enochsson menar att skeppen var lastade med barn och mänskliga skölda, och NIklas Wykman hyllar hela den miserabla skiten som ”En seger för Gaza”, för att sedan förklara att det inte var viktigt att folk dog, det viktiga var att förnödenheterna stoppades.
Jag kan inte fatta hur blind och illvillig man kan vara, det måste väl finnas någon punkt där man är anständig nog att faktiskt medge att man har backat en mördarstat och att detta nu, då det blivit uppenbart, kommer upphöra med detta.
Jag ska hålla mig kort, jag känner att jag faktiskt kokar ju mer jag skriver, bäst att bryta medan jag fortfarande är begriplig.