Ursprungligen tog jag notis om Ulrik Nilssons(m) limerickar, varvid jag insköt en haiku som svar, det förefaller som om Ulrik inte var sen att svara (Men jag verkar vara desto sämre på att bevaka att så skett). Jag är inte riktigt den som ger mig, som de tyska studentfäktarna säger ”Auf die mensur!” (Vilket ganska fritt översatt betyder; Tills blodvite uppstår). Törhända kan det tänkas smaka med en klassisk blankvers?