Nu är jag matt, riktigt matt, dagen började 05.30, vilket är något tidigare än jag brukar gå upp lördagar, jag och Lennart Andreasson gav oss av till alingsås, med en kort detour via södra torget, av anledningar som jag överlåter på lennart att förklara. Därefter äntrades tåget, jag begynte konsumtion av kok-kaffe, bränslet för varje politisk aktivist med stofil-anspråk.
Vi hade en heldag i en lokal i riksdagen med schyssta givande diskussioner, träffade på några bekanta ansikten; Kalle Larsson, Aron Etzler och Anki Ahlsten, träffade även Daniel Sestrajcic, på riktigt och inte bara i kommentarfältet på hans blogg…Det är alltid roligt att sätta riktiga ansikten på folk vars bloggar man följer i detalj.
Mycket diskussioner om mobilisering och folkrörelsearbete, jag ska inte spoliera en fin överraskning, men det var en massa prima tips och jag är oerhört taggad.
Väl på vägen hem, på tåget, unnade jag mig en liten pilsner (Jag var törstig, och vi har ju Borås-beslut på att politiker ska ge fan i flaskvattnet), givetvis på egen bekostnad, vilket ska förtydligas för att det finns de som tror att politiker bara representerar till sig skrumplever, så är inte fallet.
Några förfriskade ynglingar dyker in i vår ända av tåget, och är nog så trevliga, om än lite ideologiskt (och promillemässigt) vilse, det blev diskussioner om patriotism och nationalism, de hade inte den blekaste aning om att vi var politiker, det var nog bara att vi bemötte dem ganska trevligt då de sökte konversation….I slutändan landade det i att mycket av deras uppfattningar kom sig av att de arbetade på en arbetsplats där utländsk arbetskraft verkade till låga löner och under tvivelaktiga förhållanden, ty de hade inte kollektivavtal eller någon fackklubb av någon sort…
Det har varit en upplyftande dag, ibland undrar jag om jag inte är född i fel årtionde, jag hade nog mycket väl kunnat tänka mig att åka av och an och agitera och organisera hela dagarna…..Men nu är ett politiskt maratondygn till ända, trez bien!
..Och då tänder ju givetvis fackaktivisten i mig till, det kan inte hjälpas (Hoppas inte Lennart tycker jag var för påflugen…men vissa saker sitter i ryggraden av någon anledning), jag började med att ”Men då tycker jag att ni borde gå med i facket, så kan ni kämpa för att att ni alla ska få schyssta villkor och hygglig lön!” Vi diskuterade en del, utbytte lite information och på den vägen var det…När vi sedan steg av i Alingsås hälsades vi av med ett handslag..
