En lång dag väntar, antagligen en rätt schysst sådan dessutom, då jag imorgon ska genomföra en sista intervju för min uppsats, sen är det bara att gå in i crunch-mode och tokskriva tills jag är nöjd. Vidare ska jag på två anställningsintervjuer på en och samma dag, vilket känns väldigt uppmuntrande.

Vidare är det imorgon exakt på dagen åtta år sedan jag träffade Ida (Eller Ida träffade mig), och jag blir varje år mer och mer tacksam över att jag har en så underbar fru (och tidigare flickvän), som står ut med alla mina ovanor, dygnsrytm, cynismer och dylikt.

Men sist men inte minst, jag fyller 30, vilket inte är odelat positivt, man blir äldre, det är helt enkelt inte acceptabelt att vara en subkulturunge med tuppkam eller skabbiga kläder, eller så är det helt enkelt som så att jag hade känt mig rätt fånig om jag hade försökt framhärda. Det är dock vissa fördelar, man kan med gott samvete ha keps och väst, man kan gnissla tänder över samhällets förfall, det blir helt plötsligt acceptabelt att klippa gräset i slaskigt linne.

Men ändå, när man i all anspråkslöshet går igenom vad man åstadkommit så slutar balansräkningen ändå på plus; jag har mängder med goda vänner och kamrater, och det är viktigast av allt.