En lång dag väntar, antagligen en rätt schysst sådan dessutom, då jag imorgon ska genomföra en sista intervju för min uppsats, sen är det bara att gå in i crunch-mode och tokskriva tills jag är nöjd. Vidare ska jag på två anställningsintervjuer på en och samma dag, vilket känns väldigt uppmuntrande.

Vidare är det imorgon exakt på dagen åtta år sedan jag träffade Ida (Eller Ida träffade mig), och jag blir varje år mer och mer tacksam över att jag har en så underbar fru (och tidigare flickvän), som står ut med alla mina ovanor, dygnsrytm, cynismer och dylikt.

Men sist men inte minst, jag fyller 30, vilket inte är odelat positivt, man blir äldre, det är helt enkelt inte acceptabelt att vara en subkulturunge med tuppkam eller skabbiga kläder, eller så är det helt enkelt som så att jag hade känt mig rätt fånig om jag hade försökt framhärda. Det är dock vissa fördelar, man kan med gott samvete ha keps och väst, man kan gnissla tänder över samhällets förfall, det blir helt plötsligt acceptabelt att klippa gräset i slaskigt linne.

Men ändå, när man i all anspråkslöshet går igenom vad man åstadkommit så slutar balansräkningen ändå på plus; jag har mängder med goda vänner och kamrater, och det är viktigast av allt.

Nu är jag matt, riktigt matt, dagen började 05.30, vilket är något tidigare än jag brukar gå upp lördagar, jag och Lennart Andreasson gav oss av till alingsås, med en kort detour via södra torget, av anledningar som jag överlåter på lennart att förklara. Därefter äntrades tåget, jag begynte konsumtion av kok-kaffe, bränslet för varje politisk aktivist med stofil-anspråk.

Vi hade en heldag i en lokal i riksdagen med schyssta givande diskussioner, träffade på några bekanta ansikten; Kalle Larsson, Aron Etzler och Anki Ahlsten, träffade även Daniel Sestrajcic, på riktigt och inte bara i kommentarfältet på hans blogg…Det är alltid roligt att sätta riktiga ansikten på folk vars bloggar man följer i detalj.

Mycket diskussioner om mobilisering och folkrörelsearbete, jag ska inte spoliera en fin överraskning, men det var en massa prima tips och jag är oerhört taggad.

Väl på vägen hem, på tåget, unnade jag mig en liten pilsner (Jag var törstig, och vi har ju Borås-beslut på att politiker ska ge fan i flaskvattnet), givetvis på egen bekostnad, vilket ska förtydligas för att det finns de som tror att politiker bara representerar till sig skrumplever, så är inte fallet.

Några förfriskade ynglingar dyker in i vår ända av tåget, och är nog så trevliga, om än lite ideologiskt (och promillemässigt) vilse, det blev diskussioner om patriotism och nationalism, de hade inte den blekaste aning om att vi var politiker, det var nog bara att vi bemötte dem ganska trevligt då de sökte konversation….I slutändan landade det i att mycket av deras uppfattningar kom sig av att de arbetade på en arbetsplats där utländsk arbetskraft verkade till låga löner och under tvivelaktiga förhållanden, ty de hade inte kollektivavtal eller någon fackklubb av någon sort…

Det har varit en upplyftande dag, ibland undrar jag om jag inte är född i fel årtionde, jag hade nog mycket väl kunnat tänka mig att åka av och an och agitera och organisera hela dagarna…..Men nu är ett politiskt maratondygn till ända, trez bien!

..Och då tänder ju givetvis fackaktivisten i mig till, det kan inte hjälpas (Hoppas inte Lennart tycker jag var för påflugen…men vissa saker sitter i ryggraden av någon anledning), jag började med att ”Men då tycker jag att ni borde gå med i facket, så kan ni kämpa för att att ni alla ska få schyssta villkor och hygglig lön!” Vi diskuterade en del, utbytte lite information och på den vägen var det…När vi sedan steg av i Alingsås hälsades vi av med ett handslag..

Jag och Lennart sticker iväg till Stockholm för att få lite utbildning, landsortstönt som jag är förbereder jag en omsorgsfullt preparerad termos med kok-kaffe, ty jag är inte helt och hållet säker på att man kan komma över kaffe av den kvalisorten i huvudsta, jag misstänker att det är på modet att BRYGGA kaffe!

I övrigt, uppsatsintervjuerna fortsätter, idag tog det en trevlig vändning då jag efter det hela erbjöds att bli uppringd för att få bokat en anställningsintervju…Det är ju något man absolut inte tackar nej till, målsättningen är ju ändå att jag ska ha en arbetsplats att börja på direkt när jag är färdig med pluggeriet….Heh, två anställningsintervjuer samma dag, på min födelsedag inte desto mindre.

Jag har varit rätt kass på att uppdatera bloggen det senaste, det har helt enkelt varit för mycket att göra: Uppsatsskrivandet, fix & trix för att få bilen att vara i form för ombesiktning, planering för första maj, intervjuer samt jobbsökande.

Summan av alltihopa är att jag lyckats plocka ytterligare lite poäng, en metodkurs är avklarad, i övermorgon är det KDN-möte…allt bara snurrar på i rask takt.

Läser om Magnus som blev avstängd från skolmatsalen för att han hade för mycket häng i byxorna, därtill debatten i aftonbladets forum ”De ska veta hut!” ”Klä er med rim och reson!”

Det är ju bara det att det är samma argument som alltid körts…Mods är långhåriga svin, punkare är drägg, jazzpjattar är en styggelse, jag tror aldrig det funnits en tid då vuxna varit nöjda med hur ungdomar ser ut och det hör liksom till och är en del av poängen med att ungdomar klär sig som de gör.

Jag erinrar mig min tid på högstadiet i missfärgad tuppkam, söndriga byxor och skinnjacka, det var liksom samma fnysande då. Men till de vuxna som ondgör sig över det hela; Det är sällan ungdomarna med hafsiga byxor och svartfärgat hår eller piercingar växer upp till vuxna som startar krig och uppfinner atombomber…Det är småpiltar med städat utseende, ett hämmat och reserverat sätt.

Hade jag varit ung nu hade jag antagligen varit portad från matsalen, eller hissat upp brallorna så långt upp att det ser vanvettigt ut, det hör ju ungdomen till att få vara rebell, innan man blir en arg stofil i kofta.

Får väl säga att jag tycker det är rätt speciellt att folk kommer till min blogg sökandes följande begrepp:

al-jazeera
clownen manne
fentanyl urinprov
tutar