här vad han tycker vara Vänsterns avsmalning och stela attityd. Till en början tänkte jag resonera långdraget och ganska djupt om detta, men så verkade som att jag i skinkfrossan kom av mig, det är till syvende och sist som så att jag inte varit med i partiet längre än 3-4 år, och om det är något internpolitiskt positionerande av ena eller andra anledningen så får det väl vara så.

Det känns iallafall som att Henning Süssner och Svensson redan sagt mycket klokt i ämnet, även så en pletora andra tänkare och tyckare, personligen är jag mellan mina teoretiska haranger mellan fyra väggar en praktisk typ och i det praktiska hittar jag också mina slutsatser. Det mumlas om bredd och det är fine, för att åstadkomma bredd måste man aktivt rekrytera, för att få många åsikter måste man vara många.

Det är ofta så att man snurrar in sig i att vara förberedd för kommande sammanträden och liknande, missar det faktum att vänsterns existensberättigande ligger i att man har en politik som är bra för det stora flertalet, för att veta vad som är bra för det stora flertalet måste man ha ett bra tvärsnitt av befolkningen i partiet; lärare, vårdpersonal, bemanningsjobbare, akademiker..etc etc. Och där vi oftast missar är att vi är så övertygade om politikens förträfflighet att vi missar att fråga folk i vardagen om de vill gå med, för att påverka.

Därför är lösningen, som alltid; Att organisera…Och att snacka politik i vardagen.  Eller som Joe Hill sade: ”Don’t mourn, organize!”