Förutom att se budgetdebatten på webtv har jag även idag varit på universitetet större delen av dagen; Fokus låg på samtalsträning och framför allt de svåra samtal som man som ledare kan tänkas behöva ha. Det roligaste var egentligen inte ledarrollen för min del, utan när jag fick spela antagonist; Får väl säga att jag testade lite härskartekniker, framför allt eftersom min roll i sammanhanget var att vara besvärlig enligt instruktion.

Det är nog enda gången jag kommer undan med att vräka mig med slemmiga citat som ”Men halleduddane då lilla gumman, blev du ledsen i ögat” Det var på ett sätt roligt att vara så totalt tvärtom sig själv, men samtidigt tog det emot och jag kände mig rätt vidrig, kanske har Ida uppfostrat mig väl?

Likväl, det är ju allvarligt att det finns folk som är sådana på riktigt.