Man kan upplysa i förväg. Jag bor i Polen, och jag vet vilken skillnad det är på arbetare och arbetare. Det finns högutbildat folk som kan flera språk, är vana vid att vistas i olika länder och kulturer, och som tillbringar en begränsad tid i exempelvis Sverige och de har i regel mycket bra koll på vad de eventuellt måste acceptera i egenskap av ”den som kom in sist” och vad de absolut inte ska acceptera under några förhållanden.
Värre är det med en kategori okvalificerad arbetskraft, som i regel inte kan några främmande språk, sällan eller aldrig varit utomlands och som – med risk för att låta överlägsen – ibland har en antingen naiv syn på att de ska till väst och skära guld med täljkniv, eller också en äldre tids syn att de ska ut och göra andras s-ktjobb, att det alltid har varit och alltid kommer att vara så. Det är dessa båda sista kategorier man måste rikta in upplysningskampanjer mot, och det kan med fördel göras redan i deras respektive hemländer. Här kan svenska och exempelvis polska myndigheter göra ett samordnat upplysningsarbete, varigenom en hyfsat stor del av dessa avarter skulle kunna undvikas.