Det förefaller som om socialdemokraterna tagit ställning på ett förnuftigt sätt beträffande ordningsomdömena. Ni som läser Borås tidning vet redan att förenade klasskamrater ska strejka, Morgan backar upp sin partikamrat på sin blogg genom att stapla upp goda egenskaper man vill att skolan ska ha (med det implicita budskapet att om man inte får ordningsomdöme, så kommer ingen av dessa egenskaper finnas).

Men, jag kan väl lite kort redogöra för varför jag tycker skriftliga ordningsomdömen är en dålig ide, jag är säker på att ganska många av mina argument även delas av Stefan Lindborg, vår partist i nämnden.

1.Det är min övertygelse att gymnasieskolan inte är det haveri som folkpartiet utmålar det som, jag tror framför allt inte att ordningsproblem är det största problemet i gymnasieskolor. Jag kan inte dra mig till minnes att det förelåg ordningsproblem under min gymnasietid, snarare att eleverna var ganska trötta och orkeslösa.

2.Varför ska vuxna människor (vilket en betydande del av gymnasieeleverna är) få ett omdöme i något som är så subjektivt, en persons kaos är en annan persons ordning, vad skolan behöver är inte mer utrymme för subjektivitet.

3.Lärarna behöver inte ytterligare ett administrativt moment som tar tid från det pedagogiska.

4.Det är verkningslöst, de elever som teoretiskt sett skulle tänkas få ett dåligt ordningsomdöme är nog de elever som i högst grad faktiskt inte bryr sig om det.

Hela förslaget är en stor session luftgitarr, man vevar, men i slutändan kommer inget ljud.

Svar på ledare 8/10

Det är mycket intressant att ni i ledaren 8/10 nämner det danska systemet, mer eller mindre som ett flexibelt föredöme.  Faktum är att det är givet att Danmark med sin betydligt mer frikostiga a-kassa (90%) erbjuder en mer långtgående trygghet för arbetstagarna, något som kan stimulera till en större rörlighet och flexibilitet.

Nu har alliansen i sin outgrundliga vishet valt en annan väg, att göra a-kassan orimligt dyr, att försämra ersättningsnivåerna och göra det svårare att kvalificera sig för a-kassa. Med detta i åtanke är det inte så konstigt att man som arbetstagare slåss för varenda paragraf arbetsrätt, för varenda minut anställning, man håller sig fast i anställningen med näbbar och klor, för man vet med största säkerhet, att blir man av med jobbet så blir det att sälja bilen, se om sitt boende och leva på euroshopper-nudlar och eventuellt göra sig beredd att flytta vart som helst.

Nej, vill man åstadkomma flexibilitet, så får man se till att folk känner trygghet i det flexibla, lämpligtvis genom en bra a-kassa (90% låter rätt lagom).

Vill man åstadkomma ett bra småföretagarklimat kan man göra som vi i Vänsterpartiet lovade i valrörelsen, befria mindre företag från att betala 14 dagars sjuklön och ge företagare samma rätt till socialförsäkringssystemen som en anställd.

Fredrich Legnemark (V)
(Tillika småföretagare)

Länk

Och jag kan faktiskt inte klandra dem, jag hade gjort precis samma sak om jag hade varit elev i reaktionens tidevarv, det är befängt att betygsätta social utveckling. Grejen är att jag normalt inte stöder att man skippar skolan, men dessa elever har ingen parlamentarisk arena där de kan besluta något av vikt, de är helt utlämnade till vuxna politikers godtycke, vilket naturligtvis blir känns ruttet när dessa börjar häva ur sig auktoritära idéer.

Läs mer på slutstadiums blogg