Jag har ett löjligt beroende, ja eller rättare sagt, i andras ögon kanske, men för min del är det ett en livsstil. Jag har vid något tillfälle nämnt att jag är en tekniknörd av rang, har så varit sedan mina snälla föräldrar ovetandes om vilken påverkan det skulle ha gav mig min första dator, en Commodore C64, julen 1986. Sedan dess har jag alltid, oavsett hur insnurrad i annat jag varit, alltid avsatt tid till att spela dator- och tv-spel, minst någon timma per dag, med vissa undantag.
Därför är jag för det mesta ambivalent vad det gäller sommaren, visst är det så att det är skönt med sol och ledighet, visst är det ett bra tillfälle att spela ikapp (Dvs att spela igenom, grundligt, spel som man inte hunnit med), men det kommer ingenting nytt, det är bara gammalt gunk, man driver omkring och rotar i realådor, begagnathyllor och liknande. Jag kan inte undgå att känna en viss myskänsla i maggropen när det börjar komma lite nya intressanta spel framåt hösten, för att inte nämna runt jul.
Tyvärr är det lite brist på innovation i spelbranchen, alla småföretag tycks på sikt bli uppköpta av EA och får ett fisher-price-liknande interface och dummas ner.
Vilket leder mig till en intressant sak, faktiskt ganska politisk. För ett år sedan eller så spelade jag Superpower 2, en geopolitisk simulator, hyggligt advancerad sådan, en underbar sandlåda för tokiga politiska experiment, jag ville testa om jag kunde haverera hela världsekonomin.
Testscenariot var att jag spelade som USA, jag inledde med att förstatliga allt och införa någon form av stalinism, för att på ett mer rigidt sätt styra ekonomin, varpå jag utvecklade produktivkrafterna, jag gjorde landet självförsörjande vad det gäller alla varor som finns, än så länge hade jag en tämligen god ekonomi. Men sedan började jag med den lömska planen på allvar, jag började producera mer, mycket mer än jag behöver och dumpade allt på världsmarknaden till underpris, ja kanske t.o.m under produktionspris.
Alla började handla galet mycket med mig, faktum är att jag nästan misstänker att de andra länderna avvecklade sin produktion av vissa saker, eftersom de ständigt köpte allt av mig, jättebilligt, det fanns inga incitament att någonstans i världen producera något av vikt, men eftersom jag hade en jättebefolkning som betalade 100% skatt och erhöll det de behövde för att överleva i gengäld så blev det i princip så att jag kunde gå runt ändå, man skulle kunna säga att min befolkning subventionerade resten av världens konsumtion.
Jag körde på det viset ett par år, efter ett tag började många länders ekonomi gnissla, kanske inte så konstigt när jag kväver dem genom att producera allt, de kan ju inte matcha mina priser om de ska gå runt, jag misstänker att många länder börjat höja sina skatter rätt ordentligt, efter ett tag började länderna att köpa mindre, men de producerade inte själva heller så vitt jag vet, de hade nog fått sänka sin standard. För att täcka bortfallet av handel började jag höja priserna..
Ett tu tre så rasade i stort sett hela världsekonomin ihop som en rutten tomat, ett världskrig inleddes, primärt inriktat på mig..
Tja, jag är ju ingen ekonom, jag kan inte exakt redogöra för mekanismerna, men jag kan konstatera att jag vet vad man INTE ska göra. Kanske finns det någon ekonom som läser bloggen som har någon intressant synpunkt?
Anyhow, jag välkomnar hösten.