Hittar hos Jonas Morian en länk till en artikel på dagens media om att Fredrick Federley och Dominika Peczynski kränger sin salladsbar, galjonsfiguren för den antifackliga nycentern.

Nu skulle man ju kunna hånskratta och jävlas, men det är inte det jag hade tänkt göra, utan jag hade tänkt skicka med en Sens Moral av någon sort, nämligen att det är för mycket att hoppas på, men jag hoppas ändå på att detta skickar med Federley någon form av minnesbilder av hur djävligt det kan vara att vara egenföretagare, hur mycket jobb det är på en restaurant/matställe och därmed också för de anställda på ett ställe av den typen.

Nu har ju Federley råd att latja med excesser som att köpa eller starta verksamheter utan större tanke på huruvida de bär sig, ty riksdagen är en fin och obeskuren a-kassa, men tänk för f-n efter, att som jippo starta en verksamhet, vägra kollektivavtal (I klartext: Inga kollektivavtal) och sedan när leksaken inte var latjo längre bara kränga, det är hån mot både de som strävsamt försöker få verksamheter att bära sig, långsiktigt, men även ett hån mot arbetstagarorganisationerna.

Med det sagt hoppas jag att han skrapar ihop till riksdagspension, eller slänger ut krokar för framtida jobb, för som företagsstartare har han inte någon större trovärdighet, om man inte ser det som lyckat att driva något i ett kvartal. Men det är väl definitionen på lyckat företagande numera.