Såå…äntligen har jag fått min jog/shuttle-enhet och blivit…jaa…aningen mer luttrad beträffande manuellt configgande och hackande…det är nämligen så att linux visst känner igen prytteln, men helt resolut vägrar att göra något vettigt med den.
Således fick jag installera Gizmo Daemon, nu jobbar jag mest med att i detalj få den att fungera som jag vill, som ett högprecisions-scroll-wheel…När jag är färdig lär den underlätta mitt ljud & videoredigerande något enormt.
Gillberto Kassab, förvisso en högerpolitiker och populist, men tydligen en man med smak, lessnade i september på all ”visuell förorening” som han kallar reklam och föreslog en lag som förbjuder all reklam, inte ens butiker skulle kunna ha reklamskyltar större än 1.5m. Lagen trädde i kraft 2 Okt.
Det har varit delade meningar om saken, men positiva omdömen saknas inte, plötsligt kan man beundra den vackra arkitekturen.
Läs mer om det här eller Beundra Tony Demarcos Flickr-galleri här
Detta är något som jag faktiskt tycker är mycket sympatiskt.
Andra bloggar om: arkitektur, no logo, sao paulo
Det förefaller som om Littorins akademiska meriter är tvivelaktiga, jag fann det ursprungligen på Svenssons blogg. Att S.O Littorins akademiska meriter förefaller vara mycket grumliga är problematiskt ur ett antal perspektiv:
1.Hur var det med att komma tillrätta med glädjebetygen i skolorna?
2.Det är jävligt ruttet mot riktiga studenter, som faktiskt lägger ner sin själ, heltid, för att erhålla examen och riktiga akademiska meriter, samtidigt som vissa beställer detsamma på postorder.
3.Är mannen så kvalificerad som han gav sken av? och besitter han den ärlighet som man skulle önska av en förtroendevald?
Läs som sagt mer på Friktion
Jag kan säga att jag hade aldrig köpt en examen av en amerikansk diploma-mill….det är ju som att använda ett fotostatkopierat körkort, det säger ingenting om befintliga kunskaper eller kompetens.
Man behöver inte ha en MBA för att vara politiker, men det skadar inte med lite ärlighet.
EDIT:Nu har en meta-diskussion dragits igång av SvD, beträffande avslöjandet och bloggarnas roll i det hela. Törhända kommer bloggarnas roll som bevakare av det offentliga öka i samma takt som kvällspressen ökar slaskjournalistiken?
Fann denna intressanta lilla film på Youtube, den behandlar united fruits inblandning i Guatemala 1954:
Visst, det är länge sedan, men samtidigt, those who cannot remember the past are condemned to repeat it.
Alltså, jag är en nyhetsmissbrukare av rang, jag tror jag vid det här laget har i runda slängar 200 olika feeds jag följer, de flesta är i och för sig bloggar, men en god portion av dem är nyheter och det är ack så lockande att kommentera allt, men sedan läser man lite bloggar och konstaterar att det mesta har sagts ganska bra, som när man vill ifrågasätta obligatorisk skolgång från 6 års ålder, som när man irriterar sig över idén om ytterligare en karensdag, som när man blir fly förbannad över israel/palestina, det finns så mycket att bli vred över att man kanske ibland glömmer av de konstruktiva idéerna.
Men så ser man något käckt, denna gång hos en sosses funderingar, en solklar idé faktiskt, som jag önskar att jag kläckt själv, vettig tillgång till a-kassa för småföretagare. För att det är de facto så att många småföretagare, särskilt enmansföretag har mycket små marginaler, man är i princip som en anställd men utan all trygghet och med all byråkrati hängande över sig. En bra småföretagargrej som vänstern driver är att att sjuklöneperioden för företagare med högst tio anställda ska slopas. Det är ju liksom så att ens kreativitet och vilja att chansa och satsa är direkt beroende av att man känner stöd och backning och en viss trygghet.
Med dessa båda reformer hade jag kanske vågat utveckla min lilla verksamhet till att bli heltidssyssla eller vem vet, kanske någon gång i framtiden utvidga? Så här långt har alliansens politik som skulle förenkla och underlätta företagande inte gjort mycket annat än hålla de redan rika om ryggen. Som en medlem i F-skatteproletariatet tycker jag att ovan nämnda reformer är mycket rimliga.
Just nu pågår hultsfred, det är inte utan att man är lite nostalgisk, jag har trots allt spenderat en del av min ungdom med att irra omkring på festivaler, de två sista gångerna jag var på hultsfred var jag scenvakt på teaterladan. Det finns nog ingen syssla som renderar en så mycket spott, skräp och snusfräs, men samtidigt är det lite schysst, man får knata omkring backstage, man inser att artisterna är som folk i allmänhet, en del är helt ok, en del är fulla av skit, en del är otrevliga.
Jag drar mig till minnes hultsfred 2000, då jag scenvaktade på teaterladan, jag tror det var sista gången jag var där, efter det var det en liten sväng på emmaboda.
Vad jag kommer ihåg:
1. Bobby Gillespie kommer inyrande från sidan, i scenvaktsdiket, kan det det ha varit under The make-up? Helt väck människa, fick lyfta ut honom, lyckligtvis var han faktiskt ännu klenare än vad jag var.
2.Fick en känga i huvudet när The business spelade.
3.Var scenvakt på the Ark, träffade för övrigt på dem på trädgården i Borås nått tag efteråt
4.Störst av allt var att se Rage against the machine, live….Kändes speciellt.
5.LOK dök på ett trädgårdsmöblemang backstage och var allmänt odrägliga.
Hultsfred är rätt schysst, men väldigt påfrestande, jag tror jag har blivit för bekväm för att ligga i ett lortigt tält och må slask och leva på nudlar…Det är vuxenpoäng på sådant, jag vet, men jag gillar soffan och lugnet för mycket numera..
Man ska vara optimist, men det enda positiva jag kan säga om detta är att det sannolikt inte varar i all evighet.
Konstaterar jag, med viss bitterhet att avskedandet av Per Johansson inte ogillas, det påstås finnas saklig grund för avsked. Detta blir ju ett tämligen oroväckande prejudikat, det är med andra ord ok att skaffa undan obekväma förtroendevalda och det är inte OK att opponera sig på arbetsplatsen. Veolia/Connex har ju rätt dåligt anseende i många avseenden som det är, men sedan att mer eller mindre motivera sin ståndpunkt med ett antal tyckanden om Pers personlighet, det är rätt osakligt.
Nu är min praktikrapport samt praktikplatsbeskrivning färdig, känns skönt….Så nu är det sommarlov, dags att arbeta!
Jag firade detta genom att anskaffa mig en monitor till, har länge suktat efter att ha två monitorer, framför allt när jag grottar med video/ljudredigering, då är det fördelaktigt att ha vågformen/video-ut på en skärm och kontrollerna på den andra. För att dokumentera allt käckt partiarbete har jag så smått börjat att ladda upp bilder på Flickr, så ni kan snart finna en massa roligt här
När jag var på seminariet i göteborg som avhandlade högerextremister och högerpopulistiska partier drog jag mig till minnes att jag hade läst ett riktigt bra utryck någonstans som beskriver konceptet ”Att säga något, utan att säga det”, något som högerpopulister ofta gör. Efter att ha suttit och grottat med min praktikrapport ett par timmar kom begreppet tillbaka: Dog Whistle politics
En del av er vet kanske hur en sådan visselpipa fungerar, den ljuder i en viss frekvens, ohörbar för människor i stort sett, men tydligt hörbar för hundar, Wikipedia beskriver det hela ganska bra. Så vad säger man egentligen när man säger ”Vi säger vad ni tänker”?
Och vad säger man när man uttalar saker som de som finns i dokumentet som finns länkat på En sosses funderingar?
Jag säger inte att de är ensamma om att använda denna typ av metoder, men de har finslipat det till perfektion.