Alice Åström skriver på Vänsterpartiets centrala sida mycket vettigt om missbruk, sedan vinklade media förvisso om det hela så det låter helt stukat. Men jag kan kanske belysa det hela lite grand, eftersom:

1.Jag är vänsterpartist

2.Jag jobbar med missbruk

3.Jag träffar missbrukare

Det är just nu så att det är illegalt att inneha, sälja samt att TA droger, således om du genomgår ett drogtest och det ger ett positivt utfall, så är det ett lagbrott. Således görs själva missbruket till ett lagbrott och missbrukaren till en kriminell. Det sägs att meningen med detta är att ”upptäcka” missbrukare så att de kan få vård, men vad som händer är att man krim-stämplar någon för hans/hennes personliga problem snarare än att vårda. Alldeles oavsett vilket har ju polisen ändå anmälningsplikt till sociala myndigheter (PL1984:387), övriga myndigheter enligt LVM. Det finns således ingen nytta med att lagföra missbruk, langning och innehav är en helt annan sak.
Skulle det inte vara så att man testar positivt så är det ju fortfarande kränkande och gör det svårare att tvätta bort det stigma som det innebär att vara stämplad som bus. En missbrukare jag talat med upplever det som att han blir godtyckligt upplockad och testad ganska ofta. Hur lätt är det att ordna upp sitt liv när man får åka radiobil till stationen för att urinera inför åskådare (Som måste se ens könsorgan) på regelbunden basis, hur förklarar man för en ny tjej exempelvis när polisen tar in en, eller arbetskamrater om man lyckats få ett jobb?

Alice, kämpa på!