Jag har vid tidigare tillfällen skrivit om Irak, galenskaperna som pågår och om de privata säkerhetsbolagen som mer eller mindre fått carte blanche att knäppa var och en som råkar gå dem på nerverna. Nu rapporterar Washington Post att ytterligare en ”incident” skett:

”On the afternoon of July 8, 2006, four private security guards rolled out of Baghdad’s Green Zone in an armored SUV. The team leader, Jacob C. Washbourne, rode in the front passenger seat. He seemed in a good mood. His vacation started the next day.

”I want to kill somebody today,” Washbourne said, according to the three other men in the vehicle, who later recalled it as an offhand remark. Before the day was over, however, the guards had been involved in three shooting incidents. In one, Washbourne allegedly fired into the windshield of a taxi for amusement, according to interviews and statements from the three other guards.”

Nu kan man ju bli skärrad, chockad och upprörd, i villfarelsen att detta är något nytt och otäckt, men sanningen är den att det enbart är otäckt. Väst/Usa har använt legoknektar/paramilitärer/säkerhetskontraktörer under en lång lång tid, för att göra skitgörat. Problemet är att det är en ganska speciell typ av människor som kan tänka sig att ta anställning för att göra saker av den typen, precis den typ av människor som är olämpliga för att syssla med det, paradoxalt nog.

Jag rekommenderar er att läsa mer om Executive Outcomes, Sandline International, Soldier of Fortune Magazine, Aegis Defence Services, Mark Thatcher, Simon Mann samt Tim Spicer.

Det är en rutten bransch, som egentligen inte borde existera.