1Maj

Det förefaller som om Sverigedemokraterna ska demonstrera imorgon i tomelilla, jag har en rad synpunkter och åsikter, som vanligt:

1.Det är är inte önskvärt att försöka förbjuda någon att demonstrera, detta är ett typiskt test av det demokratiska samhällets tolerans och givetvis ska alla människor åtnjuta mötesfrihet, oavsett om man faktiskt avskyr deras åsikter (Vilket jag gör). Men människors rätt att uttrycka sig, oavsett hur ogenomtänkt eller felaktigt de uttrycker sig, ska vara tämligen absolut.

2.Jag har svårt att greppa varför SD skulle vilja marchera första maj då det först och främst är arbetarrörelsens dag och dels då den är till minnet av Haymarket-martyrerna, men fine, känner SD för att marchera till minnet av arbetarrörelsens martyrer som dog för åttatimmarsdagen så får de väl göra det.

3.De (SD) vet att det är en provokation, så pass intelligenta är de, således kan man dra slutsatsen att de vill ha mediapådrag, helst lite tumult med egna martyrer. Det är i princip samma beteende som när MUF lallar in i demonstrationstågen med ”nya arbetarpartiet-t-shirts”, man vill reta upp folk och få uppmärksamhet.

Helt oavsett vad SD tar sig för i tomelilla, så är imorgon VÅR dag; Socialisternas dag, fackförbundens dag och ingenting de tar sig för kan ändra på den saken. Så vad eventuella motdemonstranter eller liknande nu än planerar så önskar och hoppas jag att det inte ska bli något tumult eller bråk, vi vet vilka det gagnar.

Glöm inte att demonstrera imorgon, vi syns 11.30, och för er som är bortresta eller tvingas knega så kommer talen upp senare på Youtube

plaque_on_haymarket_monument___small_for_e_maildscn7213.JPG

Dn spekulerar lite grand

DN för ett resonemang om hur en Röd-grön regering skulle kunna konstrueras, jag tycker det är extra roligt att Josefin Brink och Rossana Dinamarca nämns, då de är bland mina absoluta favoriter, kunniga på sina respektive områden. Rossana är ju för övrigt en person som borås mer eller mindre prenumenerar på, tur att hon är så pass energiskt, det är nämligen så smått krävande att besöka borås då boråsvänstern vallar omkring besökare i miljarder verksamheter, och aktar de sig inte så hamnar de i diskussioner med Idas mor. ;)

Men för att återknyta till ämnet, det hade varit schysst med ministerposter, men i slutändan så är det viktigaste att man får igenom politiken, sedan är poster av underordnad betydelse.

Bah, seghet.

Caol Ila+30årsfest=Seghet, t.o.m halsbränna…så jag sansar mig tills imorgon.

Jag nöjer mig med att konstatera att jag pressat fram positionerna, få ett eller annat sätt!

No sleep til Vänersborg

Inte lika coolt som Brooklyn…Men jag har att inställa mig där 09.30 imorgon för att var V-Älvsborgs ombud till ABF distriktets årsmöte, vilket kan vara intressant…och kanske givande, den som lever får se. Men, detta innebär givetvis att min sovmorgon skiter sig kapitalt och jag som ängnat veckan åt att parera diverse ..incidenter och annat, den som arbetar med missbruk lever alltid i det som beskrivs i det kinesiska ordspråket: ”intressanta tider”

Lite historietrivia, Brooklyn är för övrigt en anglofil transformation av det ursprungliga holländska namnet Breukelen, ett kolonialt arv, läs en kortlista med några intressanta holländsk-new-yorkska namn här.

Vilka spår den västerländska kolonialismen lämnat, egentligen….Överallt!

Ibland, så är det bara så lustigt.

Att utnämna de egna är fel, förutom när det görs av borgare.

Lite coolt hur det finns två olika måttstockar.

V.Skrifvars

Måste säga att i vissa avseenden, så är unge herr Skrifvars en liberal i min smak

Drillas hårt?

Hmm, Idas tjejer drillas hårt. Faktum är att jag testat att göra nått med den där drillpinnen nån gång, det har alltid slutat med att jag nästan ramponerat lägenheten, eller snudd på skadat mig själv eller ida…Tydligen är det så att jag ska hålla mig till datorer och gitarrer..

Glöm inte att demonstrera på första maj, vi möts 11.30 på stora torget, marcherar, sen talar Ida, Stefan och Lennart. Förhoppningsvis får jag upp det på Youtube också.

Theirs not to reason why, theirs but to do and die

Jaja, obskyr referens i titeln på detta inlägg, men passande

Jag kan tänka mig att HRF skiter högaktningsfullt i om en riksdagscenterpartist försöker leka restaurant i någon månad, när det blir dags för den restaurangen har den redan antingen kursat, eller sålts och då kan HRF ta upp diskussioner med riktiga näringsidkare.

Jag tror den korrekta termen, på svenska är potemkinkuliss, det ser ut som en by, låter som en by, men nått är snett och petar man på skiten så rasar den.

Antingen behagar man bete sig som en seriös riksdagsledamot och lägger förslag till lagändringar, eller så skiter man i det och driver servering, man gör inte både och. Således är det intressanta i sammanhanget; Hur agera denne man när någon kräver kollektivavtal, eller uppger sig tillhöra ett fackförbund?

Neka jobb pga föreningstillhörighet? Kicka någon pga kollektivavtalskrav?

Lite rekommendationer

Jag vet inte om det är relevant eller intressant, men jag tänkte faktiskt jag skulle tipsa lite grand om några bloggar jag läser på regelbunden basis och vilka kvaliteter de har:

Esbatis Kommentarer

Min absoluta favoritblogg, en alldeles oförskämt skärpt partikamrat till mig, som för övrigt verkar blogga med en syrlig humor som jag uppskattar. Mannen har lyckats släpa sig igenom en ekonomutbildning utan att för den sakens skull heta perry och ha fläskkotlettsfrisyr, vilket är föredömligt.

Enn Kokk

En gigant bland vänstersossar, för övrigt liksom mig en kok-kaffe-Aficionado, har varit med och utformat oräkneliga S-partiprogram och är en fena på melodikryss, en riktig renässansmänniska.

Josefin Brink 

Arbetsrättens motsvarighet till Sverker Olofsson – ”Ska det vara på detta viset?” Källsorterar taskiga borgarförslag på löpande band.
Petter Partikulärt

En fläkt av auto-Yx-vänster :) Men initierat, tänkvärt och bra

Vad mer? Givetvis läser jag i detalj precis ALLT som boråsvänstern skriver, men det är ju rätt självklart, kanske att jag återkommer med mera tips

Att jobba med missbruk

Att jobba med missbruk och missbrukare är ganska speciellt…Från första början var man totalt dundernaiv, trodde att….ja, var man tillräckligt på och jobbade, snackade, motiverade, hjälpte, lotsade så skulle det hela lösa sig automagiskt, därefter följde en period av häpenhet och bestörtning, varpå en tung bitterhet lade sig som en blöt möglig filt över huvudet.

Efter lite eftertanke och ledighet så infinner sig någon form av jämviktsförhållande, man kommer fram till en rad insikter:

  • Detta är vanliga människor, med vanliga svagheter
  • Man kan inte rädda alla, alla vill inte bli räddade, en del vet inte ens om att de egentligen skulle behöva ställa om.
  • Ibland är det bäst att hålla käften och bara lyssna
  • Även om folk är hyggliga, är en viss beredskap bra
  • Om byråkrati är fördjävligt för ”vanliga svensson”, så är det etter jävligare för en person med aktivt missbruk, där snackar vi don quijote
  • Jag är där för dem, de är inte där för mitt höga nöjes skull
  • Den mänskliga kroppen tål oerhörda mängder misshandel och felhantering, den är samtidigt löjligt fragil.
  • Det är ingen idé att dölja något eller snacka skit, de kan alla valser, man är transparent.

Det är egentligen bara att köra på och göra sitt bästa, försöka vara en hygglig människa, förlåta 490 eller fler gånger.