Jag antar att ingen ingen undgått skärmytslingen i alliansen, å ena sidan ger jag FP rätt i sak, det vill säga att jag anser att Centern faktiskt gått längre ut på tokliberalkanten än något annat parti utöver moderaterna faktiskt vågat…Jag har sett timbrodiggande, Ayn Rand-vurmande, arbetsrätts- och fackangrepp. Men samtidigt är det en storm i ett vattenglas, säkerligen helt och hållet planerat. Det är fel att skjuta in sig på Centern som den stora arbetarfienden.
Det är ju till syvende og sidst som så att idéerna kommer någonstans ifrån, det är knappast så att det gamla bondeförbundet från att ha varit anti-kärnkraft och medelreaktionära mullar med ett närmast vänsterinriktat ungdomsförbund (Läs Åsa-Nisse-Marxismen)styrt sig själva totalt åt helsike, detta är ett resultat av ideologisk bearbetning i kombination med att partiet överlevt sin ursprungliga roll och sökte en ny.
Men Folkpartiet då? Det är inte mycket kvar av det gamla Frisinnade partiet, de är tämligen konservativa.
Annars vad händer? Tja, jobbat idag, imorrn är jag i göteborg på studiebesök på östra sjukhuset, i övermorgon på universitetet följt av en avstickare till Ale för att delta i valberedning för distriktsstyrelsen. Glöm för allt i världen inte bort att i en nära framtid startar VSF upp i götet, följt av CMS. Båda väldigt nödvändiga organisationer, idédebatten och den teoretiska diskussionen får ej försummas, den är vital!