Har legat lågt med bloggandet i vanlig ordning, praktiken äter upp min tid..
Läste idag Mats Jonssons pojken i skogen, även om den inte var exakt precis lika rolig som hey princess så var den fortfarande långt mer underhållande än något annat i serieväg jag läst det senaste, som uppväxt under 80-talet (och bitvis 90-talet) känner man verkligen igen sig..suck.

..Nostalgi, sentimentalitet…minidisco på mariedal, jäklandet med lärare i skolan (Hoppas ungarna inte är fullt lika jäkliga mot dig Ida, som jag var mot mina lärare), tjyvrökeriet med Cigarett-cigarillerna no.1 (samt 2, fanns det en no.3?), de smakade härsken grädde i vart fall. Att spela Nintendo 8bit, C64-spel, koda basic, min första amiga, skolka för att sticka till café orion och plöja kafka.. min första..fylla…usch. Det var ömsom vin, ömsom vatten, alla skinbollar i gröna MA1-jackor, att hamna i lite bråk för att man nödvändigtvis skulle vara lillvuxen och stega fram till de hårda äldre rassarna som drack på kullen i skogen bakom mariedal och sjunga internationalen, jag hann igenom en bit av första versen, sedan vidtog tumult, de är tillbaka nu igen, precis som all annan skit som är sig likt från tidigt nittiotal, historien upprepar sig, lyckligtvis är de flesta av de som var i den svängen numera behårade och rätt normala ansvarstagande människor.
Har man nu blivit vuxen då? Tråkig och dan..Lite kanske, det är naturligt antar jag. Skulle man backa för att sjunga internationalen för rasister? Näh, No Pasarán för helsike!
Upp trälar uti alla stater!