‘Läste precis att det statliga stödet för läkemedelsgranskarna på organisationen Kilen dras in, de beräknas att kursa i mars, detta är dystert ur flera perspektiv. De skriver läsvärda och viktiga rapporter om läkemedel och psykofarmaka och hur det kan drabba folk när detta skrivs ut till höger och vänster, utan eftertanke.

Häromdagen var det lite långsamt på missbruksboendet, det kan bli det ibland, om många tar det lugnt eller är iväg och pluggar, jag passade på att snika tag i en bok och läsa, den var faktiskt utgiven av kilen och innehöll folks berättelser om felaktiga ordinationer och överdrivna förskrifter av preparat, framför allt bensodiazepiner. För er som inte vet vad bensodiazepiner, i folkmun kallat benso, är, så kan det sammanfattas som lyckopiller. De skrivs i olika doser ut som muskelavslappnande, ångestdämpande, sövande, mot epilepsi, etc etc, det är något av pillervärldens schweiziska armékniv, med enda skillnaden att det är vansinnigt lätt att bli fast i ett beroende och avtändningen och avvänjningen är förskräcklig. Några av bensodiazepinerna är tämligen kända, även bland folk som ej arbetar med missbruk eller läkemedel:Stesolid, Valium, Mogadon, Halcion, Rohypnol och Iktoviril, det är ej ovanligt att de av missbrukare används ihop med alkohol.

Dessa läkemedel skrivs ut i ganska hög utsträckning, eller för att använda en missbrukare jag en gång talade meds ord ”Det räcker att säga att man är ledsen.”, fastnar man så kan månader, veckor och år snabbt bli ett suddigt dis, läkemedelsindustrin öser på med den branschinterna reklamen och bearbetar läkare att förskriva dessa preparat, frågan är om vi på ett samhälleligt plan har råd att göra oss av med den kritiska röst som kilen utgör?

Dessa preparat har sannolikt en funktion, men användandet av dem måste bevakas.

Andra bloggar om: kilen, bensodiazepiner, ssri, droger, socialt arbete