Fann följande intressanta artikel undangömd på kultursidorna i expressen;
”Alla stora dagstidningar är nu allmänborgerliga. Alla utom Aftonbladet. Ledarredaktionerna, debattsidorna och kulturcheferna präglas av liberala idéer. Med socialdemokratisk regering var det homogena inte så uppenbart. Men nu kryper det fram som ett svårtacklat demokratiproblem.
Opinionsbildarna är på regeringens sida. Var finns då oppositionen i de stora medierna? ”
Mer finnes i artikeln, det behandlar ett ytterst påtagligt och konkret problem, vi har ingen dagstidning, vi har ingen snabbuppdaterad nyhetsförmedling, således bristfällig opinionsbildning. De flesta vänstertidningar kommer ut på månads eller veckobasis (Jag kan dock rekommendera Flamman, Folket i Bild Kulturfront, Clarté samt Arbetaren), således är det omständigt att föra debatt och att förmedla idéer.
Bloggar är ju en lösning, men det är ju inte artikelmaterial eller reportage, det är lite småputtrigt och det är bara att konstatera, det är något av en ”klubben för inbördes beundran”.
Det blir som Wirtén skriver, inte bara ett problem för oss, utan även för liberalerna och högern som blir allt mer upptagna med att beundra sin egen förträfflighet i mediaspegelbilden, okritiskt. Det är i ett sådant mediaklimat oförnuftig och dum politik frodas, det är en grogrund för vettlöst haveri. Mitt i detta vill FP ta bort pressstödet och ersätta det med någon fondbelöningsabrowinch för lydia mediatrattar.
Men jag begriper varför Leijonborg vill ge den fria pressen ett njurslag, det kan vem som helst som följde valrörelsens slut förstå.
Andra bloggar om: media, folkpartiet, lars leijonborg, fri press, vänsterpress
