Och i vanlig ordning känner jag att jag blir skyldig en förklaring. Som jag tidigare nämnt har jag påbörjat min praktik och det har så här långt varit bra, men väldigt väldigt annorlunda. Det är en väsentlig skillnad på att läsa om socialt arbete i teorin, lära sig formerna för utredningar och sitta på föreläsningar och seminarier jämfört med att träffa och försöka skapa kontakt med folk med varierande grader av missbruksproblematik.
Man har fått höra berättelser och livsöden som är helt osannolika. Jag kan naturligtvis inte lämna ut några detaljer överhuvudtaget, det vore att kränka förtroenden och göra våld på enskildas integritet, men kort uttryckt; Det har varit en rätt ordentlig omställning för min del, jag har fått mycket att tänka på och om inte annat så har det stärkt min ideologiska övertygelse, alla förtjänar chanser, alla förtjänar rättvisa, även de som kommit snett!
Det hade varit nyttigt för de som filat ihop budgeten för det sociala blocket här i staden att besöka ett boende för missbrukare, förklara att det ska hållas igen på satsningar, förklara det nödvändiga i att snåla när ekonomin är på topp, för de som kommer att drabbas
